Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamlestaden, Kviberg och Lerje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I krönikorna omtalas också ett par kyrkor. Som bekant
tilldelades staden av Gustaf Vasa nya privilegier 1526 med tillägg 1528;
i dessa namnes ett Helga Kors kapell — inom parentes sagt anlagt
norr om staden av franciskanermunkar — men konungen gör gällande
att detta liksom Härianda kyrka bör nedrivas, emedan de ligga så
nära staden, att de icke äro av nöden. Helst “om fejd påkomme,
som Gud förbjude, komme då samme kyrka och kapell fienderna till
godo, staden under ögonen“. En ny kyrka uppfördes nu 1527 helt
nära stadsbron i nordöstra stadsdelen och det är om denna konung
Gustaf säger, att “efter bykyrkan är i byggning och behöver stor
hjälp för att bliva färdig, så unne vi till godo dem, att ödekyrkan
i Gamla Lödöse, som kallas Sancti Olofs kyrka, må nederbrytas samt
murar och takbonader kommo samma bykyrka till godo“. Denna
tyckes ha stått kvar till 1587, då beslut fattades om, att den skulle
flyttas till den plats, där den nya kyrkogården blivit anlagd, eller till
det gamla kronohospitalets område. Här byggdes också ett tempel,
vilket kvarstod till 1799.
Båda stadsdelarna, söder och norr om Säveån, sammanbundos
medels en bro. Denna omtalas i samband med en svår
olyckshändelse vid Larsmässan 1543, då under pågående marknad stadsbron,
som troligen hade sina fästen på den nuvarande Gamlestadsbrons
plats, störtade ned i ån. Sextio människor, däribland en adelsfru
och sex henne åtföljande beridne män, kommo i vattnet. Många av
dem drunknade.
Staden utvecklades, som antytts, rätt snabbt och gynnades på allt
sätt av Gustaf Vasa. Den styrdes emellertid dåligt och borgarna
voro ingalunda den barske landsfadern till behag. Han förmanade
dem upprepade gånger och påtalade bl. a. i ett brev av 1537 i skarpa
ordalag den “i många måtto olämpliga och oordentliga skickelse11
som vore rådande i staden, synnerligen med köpenskapen. “När
där, skriver han, komma några skepp eller främmande köpmän till
byn, fallen 1 dem över, dyrkandes vad där kommer in, som en hop
svin alla i sänder, när de det se, sticka de varorna upp det dyraste
eder i händer, så kan var man tänka, är det icke under, att den där
dyrt köper måste dyrt sälja“. Han hotade att återtaga de privilegier
han givit staden, och 1542 beslöt han, att borgarne skulle flytta
därifrån till en lämpligare plats i närheten av Älvsborgs fäste eller
Lindholmens slott vid Göta älvs mynning. Borgarna spjärnade emot, men
flyttningen sattes i verket 1547. En del innevånare bodde emellertid
kvar, under det större delen flyttade till Älvsborg. Sedan den sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
