Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Fattighuset och Fattighuskyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andakt måge varda uppmuntrade". Härför inreddes ett gammalt
ruckel in på gården, en kölna, som förut använts till maltberedning,
och det var till detta provisoriska kapell som fattigbuspredikanten
Johan Willins vältaliga stämma samlade nästan hela den tideris
religiösa Göteborg.
Den mannens makt över själarna skall jag söka skildra i en liten
skizz här nedan.
Det är en sommarsöndag på 1760-talet. Helgdagsstämning vilar
över staden. Vallarna bada sina murverk i solljuset, och utanför
Österport, eller Drottningporten, som den gamla stadsporten också
benämndes, lyser det grönt och gult från Stampens ängar och
kålgårdar. Fattighusån rinner med glittrande böljeskvalp mot vassbevuxna
stränder, och borta i Katrinelund sjunga fåglarna i trädens kronor.
Över portens nedfällda vindbrygga vandra några förnäma herrar.
De fina dräkterna pryda dem alldeles förträffligt; kråsen vid händerna
och i bröstet äro bländande vita och de hopkrympta perukerna sluta
i behagfulla hängen med bandrosetter.
En av dem vänder sig till en smärt man med ett allvarligt
utseende, kraftigt skurna läppar och mörka ögonbryn, höjer en
gulddosa mot näsan och säger:
— Min käre Ekman, i denna gudomliga väderleken är det
sannerligen icke behagligt att tränga sig samman i en kyrka. Det skall
vara din confiance för predikanten som i dag skall leda oss dit ut
att höra bibelordet exprimeras.
Den som tilltalats tar sig en pris och funderar tydligen på ett
svar. Under tiden passa vi på att föreställa sällskapet. Låt oss
antaga att det består av följande herrar: köpmännen M. Holterman,
E. Santesson och A. Lesse, Vincent Beckman, grosshandlare och
barnhusmecenat, Volrat von Öltcken, köpman och riksdagsman, samt Richard
Söderström, en mäkta ansedd köpman, vars hus en gång skulle gästas
av Gustaf III. Slutligen är där Peter Ekman, framstående borgare och
kommunalman och för övrigt livligt intresserad av samhällets
företeelser, sociala och religiösa.
Ekman är med varm vänskap fästad vid den framstående
fattighuspredikanten Johan Willin, den nya friskolans varmhjärtade stiftare,
och av det ovan anförda yttrandet att döma är det han som lockat
ut herrarna för att höra en söndagspredikan av sin favorit.
Skaran fortsätter österut. Färden går långs brädden av ån, där
vid Dämmet ett par oansenliga trähus resa sig, skuggade av högresta
popplar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
