Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den forna Åkarheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att öka oviljan hade man — enligt vad landshövding af
Win-gård berättar i sina minnen — “med omsorg bland de lägre
folkklasserna utspritt, att han, som gärna ville behålla sitt bränneriarrende,
hade sagt, att om han på resan till Stockholm, för att försvara det
under en imaginär spannmålsbrist, även skulle lägga den ena sedeln
vid den andra på hela vägen, skulle han få bränna. Ty i
skärgården var vid sillfisket brännvin lika så nödvändigt som bröd, och en
sup eller ett par på fisken skulle folket ovillkorligen hava.
“Det är visserligen möjligt, att den skrytsamme matadoren för någon
av sina förmodade vänner pratat någon dylik strunt, som endast av
oviljan kunde utbasunas bland de lägre folkklasserna för något visst
ändamål; men den som kände karlen – och det gjorde hela
Göteborg — visste nogsamt, att han var för snål för att kosta på sig
några skillingar för att vinna ett ändamål, varvid han trodde sig hava
rätt eller kunna bevisa dess billighet. Och det var först i senare
delen av hans levnad, som han fick böja sig för nödvändigheten,
då man också visste fjälla honom in till benen.
“I stället för att sprida summor på landsvägen under den för honom
goda tiden, berättades som en läglighet, att han prutat på
gästgivargårdarna och sällan gav hållkarlarna en slant i drickspengar, men
Den forna åkeriinrättningens huvudbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
