Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den forna Åkarheden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tidigare omtalats, efter fem dygn framme i Göteborg. Resan
kostade 33 riksdaler och 16 sk. banco.
Diligensinrättningen utvecklades mer och mer, i synnerhet sedan
kommerserådet Olof Wijk 1836 i riksdagen framlagt förslag om
upprättande av nya diligenslinjer mellan Stockholm och Göteborg.
En diligensresa var en betydande händelse. Man beredde sig
för densamma flera dagar i förväg och pälsade bra på sig i årets mörka
tid. När den väldiga vagnen med sina fyra hästar bådade sin ankomst
genom postiljonens tutande i posthornet, fingo den tidens
göteborgs-pojkar fart i benen och satte av i sporrsträck utåt Stampen för att möta
den. Vagnen avgick från Göteborg till Stockholm kl. 6 f. m. varje
måndag samt söderut samma dag och vid samma klockslag.
Den sista postdiligensen var den som gick mellan Göteborg och
Varberg och upphörde när Västkustbanan invigdes.
Ungefär samtidigt med diligensen hade ett snarlikt åkdon,
omni-busen, kommit i bruk. Denna var en fransk uppfinning och hade
först uppenbarat sig i Paris 1823. Här kom den till användning inom
staden, konkurrerande med de enskilda hyrkuskarna.
Fordonet höll utanför Frimurarelogen vid Södra Hamngatan och
avgick till Klippan varje jämn timme och från Klippan varje udda
timme. Priset för turen mellan det yttersta Majorna och staden var
12 sk. banco, cirka 37 öre i nuvarande mynt. När omnibusen sattes
i gång blåste kusken från sin höga bock i ett posthorn de vanliga
postiljonsfanfarerna, till vilka folket satte följande text:
“Kom herrar, kom damer, kom sätt er i min vagn,
Tolv skilling banco från Klippan och till sta’n.“
Omnibustrafiken mellan Majorna och staden upptogs efter några
års vila på 1870-talet, men kunde inte uthärda i konkurrensen med
den nya hästspårvägen.
Vi återvända emellertid till Åkerigatan. Sedan statsbanan
öppnats för trafik gick det utför med skjutsinrättningen. Den förde ett
tynande liv till 1890, då den flyttade till Hövågen mitt för
Spann-målsgatans mynning. Där bedrevs den för stadens räkning till 1898,
då inrättningen upphörde. Skjutsskyldigheten eller den s. k.
gästgivarskjutsen överflyttades på det sistnämnda år bildade
Hyrverks-bolaget, men staden har beslutit att från den 1 januari 1924 indraga
skjutsningsentreprenaden. Därmed bortfaller skyldigheten att hålla
gästgivareskjuts enligt de forna begreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
