Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I öster och söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enligt gammal sägen, både i dalgångarna och på bergen; där höll
villebrådet till, och i bergsjöarna fanns rikligt med fisk. Laxen
vandrade i stort antal från havet genom den långa ån mot forsarna,
bildade av de ovanför belägna sjöarnas vatten, vilket här störtar sig
utför de branta stupen. Och den läckra fisken fångades sedan
urminnes tider.
I och med kulturens framsteg sammanslöto sig människorna till
ett byalag med den för ett dylikt säregna organisationen, vilken
Mölndal bibehållit långt in i våra dagar. Man vet också att byalaget
blev både välbärgat och ansett med tiden och att de mäktiga
vattenfallen voro de främsta källorna till välståndet.
Redan på 1300-talet omtalas kvarnarna i Mölndal. Den ena
kvarnen byggdes efter den andra vid de trettiotvå fallen intill
Kråk-liden, och man kan säga, att kvarnindustriens utveckling höll jämna
steg med den nya stadens vid Göta älv. Väderkvarnarna i
Göteborg och den närmaste omnejden förmådde ingalunda mala allt det
mjöl göteborgarne behövde, och på så sätt kom det sig att
Mölndals kvarnar levererade lejonparten och i början av 1800-talet snart
sagt allt det mjöl, staden behövde för sin brödföda. Jag har också
en gång antecknat, att Mölndal, när kvarnindustrien stod på sin
höjdpunkt, räknade ej mindre än tjugonio kvarnar.
Göteborg hade också redan från grundläggningen fått äganderätt
till Mölndals ström med tillhöriga land, men överlät så småningom
denna till andra. Rätten till ålfisket vid det översta fallet behöll
staden emellertid, utarrenderande det under tidernas lopp till olika
arrendatorer, senast till Mölndals by.
Andra industrier som mycket tidigt utnyttjade fallen voro
pappersbruks- och sågverksrörelserna. Uppe på höjden, vid den s. k.
Grev-dammen, anlades, sedan man kommit under fund med att Mölndalsån
kunde utnyttjas som flottled, i början av 1800-talet ett par mindre
sågverk. Massor av timmer från Bollebygds och andra socknars
skogar nedfördes i ån, och det som ej försågades vid de nämnda
verken samlades i Grevdammen, togs upp, kördes förbi fallen och
lades ånyo i ån nedanför byn för att vidare flottas till Göteborg.
Ute i sjön hade man märkt en sten med ett kors, vilken sedan
den prytts med konung Carl Johans namnchiffer benämndes
Kungsstenen. Denna tjänade som vattenmärke.
Förbindelserna mellan den gamla kvarnbyn och Göteborg hade,
som sagts, knutits redan på 16- och 1700-talen och blevo tack vare
kvarnindustrien i kommersiellt avseende ganska livliga. För stads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
