Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I öster och söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Mölndals vattenfall och kvarnar
aderton personer inuti och åtta på kuskbock och tak. Den största
hette Mölndal och rymde trettio personer. Avgiften var i flera år
aderton skilling eller trettiosex öre, i senare tider tjugofem öre för
tur. På vintrarna sattes ofta medar under omnibussarna och trots
drivorna, som då för tiden kunde torna upp sig på vägen, gingo
färderna sin gilla gång. För att hålla värmen i vagnen inlades halm.
I augusti 1907, sedan spårvagnstrafiken utsträckts till Mölndal,
gjorde dessa bussar, av vilka en avbildas å sid. 409 i föreliggande
del, sin sista Göteborgsfärd.
Mölndalsån, som var och är den andra förbindelseleden, tjänade
pråmtrafiken. Och om man undantager en tid på mitten av
1800-talet, då verkligen en liten ångbåt gick i regelbunden trafik på ån,
är det mest pråmar som släpats fram på det smutsiga vattendraget.
En del gamlingar komma nog ihåg den nämnda ångbåten. Där den
låg mellan Trädgårdsföreningen och Gamla fattigvårdsanstalten och
frustade och stånkade, i väntan på den långa raden pråmar som
slussades, hade den av folkhumorn fått namnet “Lungsoten". Sällan
steg någon passagerare ombord. Han väsnades för mycket, och det
luktade för illa ur den sotiga skorstenen. Han fick mest göra tjänst
som bogserbåt, men hans tid blev icke lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
