Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Särö och grannskapet i väster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor lika länge, kanske längre varit bofasta i den väl skyddade
dalsänkan.
Huru som helst: när man ser den ödsliga skärgården närmast
havet, detta kaos av vatten och klippor, dessa stora, trädfattiga öar,
undrar man varför just Särö ensamt framträder i en så fängslande
kontrast till omgivningen söder- och norrut i havsbandet. Huru har
denna ö kunnat undgå förödelsen i tider, då fienden for härjande
fram bland skären, brännande och ödeläggande, då öbor och
strand-sittare byggde hus av skogen och då trankokarne lade resten av det
växande virket under tranpannorna i de stora sillfiskenas dagar?
Detta är inte historiskt utrett, men sägnerna, som ha så lätt för
att uttrycka folkets mening, veta besked. De förmäla, att Särö i de
forna krigiska tiderna, då danskarna härjade kusten, ägdes av modiga
och behjärtade män, vilka försvarade sin ö till det yttersta och
lyckades hindra fiendens landstigning. Samma sägner veta också förtälja,
att Lars Gathenhjelm varit dem ett kraftigt stöd, och det är väl
därför han fått en minnessten vid strandpromenaden på Särö västsida.
Och samma sägner berätta, att Särö ägare varmt omhuldade sin ö
i de gångna tiderna. När kringliggande öars befolkning kortsynt
misshushållade med skogen, sparades släktled efter släktled de gröna
smycken, som ännu pryda ön och vilka än i dag göra den till en
leende oas i kustlandskapet.
Denna förklaring låter mycket antaglig och är i varje fall för
lokalpatriotismen mera tilltalande än en annan sägen, som låter den
danske kungen på förbön av en ung älskad kvinna, vilken funnit
behag i ön, skona Särö vildskogar.
Troligt är, att människor varit bofasta här sedan hedenhös. I
lokal- och personhistorien nämnes Särö emellertid ej förr än 1364,
då en Peter Bragde sålde gården till riddaren Ebbe Piik. Det var
alltså under dansktiden. Men när Halland blev svenskt, var Särö
kronohemman.
Under 1600-talet får man gott besked om de namn som varit fästa
vid Särö gård, likaså under 1700- och 1800-talen. Så vet man att
ön på 1650-talet ägdes av en av Göteborgs mest framstående
köpmän och patrioter Hans Maclier, som jämväl ägde Gåsevadholm.
Efter honom äro namnen Lauritzson på Walda, Wernle, Norrman,
Oterdahl, Åkerman, Schmidt m. fl. knutna till stället. Vi finna härav,
att flera göteborgare varit ägare till densamma; tusentals göteborgare
ha ock under tidernas lopp uppsökt ön för rekreation och
sommarnöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
