Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långedrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvandlad till en fruktbärande åkerteg, en
grönskande kulle eller en skön, doftande örtagårdsäng.
Å Långedrags klippor hade lektorn utan tvivel sina
gladaste stunder, vilket man tydligen märkte därav
att han från tidigt om morgonen till sent på aftonen,
när tillfälle gavs, dvaldes där, och hans arbetare
visste berätta, att om man ville se lektorn riktigt
glad, så var det när genom ett kraftigt skott väldiga
stenar vräktes undan. Fram ville han och fram
kom han genom sin ihärdighet och sitt aldrig trött- (05te’borgs sU™iLPs
nande arbete, och det förtjänar i sanning att ses ,örste ordförande)
och beundras detta vackra arbete, som idog svenskmannakraft härute
på klipporna nedlagt.
“En så godmodig och foglig husbonde hade man svårt att
uppleta. Det skulle gå långt, om han för förseelser avskedade någon.
Milt överskylde han felen, barmhärtigt förlät han. Behövdes hjälp,
så öppnade han både hand och hjärta. När vintern kom, lagade
han att även då skulle finnas arbete för hans folk. Hans hjälpsamma
hand räcktes åt nödlidande och sjuka, som här och där i trakten
voro hjälpbehövande. Aldrig skall man glömma den
barmhärtighet en värnlös gammal änka fick erfara, då lektorn lät hämta henne
hem till sitt hus och på det allra ömmaste lämnade den husvilla ett
varmt och gott hem under den kalla vintern. Ingen annan kunde
eller ville göra detta."
Lektorn var förövrigt en kärngubbe. Varje dag tog han sig ett
bad i Långedragshamnen, även när det var vinter och isen låg.
Då högg han upp en vak. Och för det mesta vandrade han den
långa vägen in till staden, utan uppehåll läsande sina tidningar. Men
han var mäkta konservativ
och kunde aldrig förmås
att riva någon av de
gamla byggnaderna på
Långedrag, varken Miramar
eller badhusen, vilka
slutligen blevo både för
skröpliga och för trånga för den
allt livligare frekvensen.
Han tänkte nog, han
som så många andra, att
det låg en viss poesi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
