Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långedrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftarnes svar på en fråga, huru det varit på seglingen söndagen
förut:
— Det roligaste var, når såsom att vi åt!
Man var — som sagt — försiktig, när man begav sig ut på det
villande hav. Farligheterna började redan vid Nya Varvet, vid den
delvis nedrasade vågbrytaren från flottstationens forna dagar; där
skrapade mången, både herreseglare och fiskare, tjäran från sin drakes
botten. Mittemot ruvade lerbanken Skinnsäcken på oförsiktiga
offer. Självaste ordföranden, så försiktig han alltid var, bottnade
där en vacker söndagsmorgon. Men, så höll man också på med en
god frukost, som också tog uppmärksamheten i anspråk. “Sylfiden“
tog sig en överhalare och vattenfylldes; den viktigaste passageraren,
den kände ordensbrodern, stiftaren av W 6 Paulin kastade sig i
förskräckelsen överbord, men han kom icke i längre än till bröstet och
stod där, med serviett om halsen och en kotlett på gaffeln ropande:
— Rädda mig först!
Den första kappseglingen med priser ägde rum den 18 augusti
1861, då åtta båtar deltogo. Starten skedde vid Nya Varvet och
målet var Böttö.
Kappseglingarna voro de enda, säger samme berättare, då
allmänheten påmindes om sällskapets tillvaro; de slutade icke alltid i frid
och sämja, tvistefröet var den evinnerliga respitfrågan: den som icke
vann, skyllde på den galna respiten och var gramse på styrelsen!
Men ändock lyckades denna att med lock och pock småningom öka
ledamöternas och båtarnes antal.
Då fick Lithman, ordföranden, ett av sina goda infall. Han
anordnade år efter år på sensommaren när kvällarne mörknade en s. k.
venetiansk fest, som verkligen utgjorde ett litet evenement för de
icke mycket i den vägen bortskämda göteborgarne. Man gick man
ur huse för att se sällskapets vackert eklärerade fartyg defilera under
musik och fyrverkeri, från Bläsan till Lilla Bommen och åter. Detta
upprepades i många år.
Särskilt ståtlig var illuminationsfesten utanför Skeppsbron vid den
stora regattan 1871, då en mängd fartyg, flaggande över topp voro
samlade på Älvsborgsfjorden.
Fram på 1860-talet framkom Lithman med en annan idé, den
bästa och den som mer än allt annat bragte sällskapet framåt och
skaffade fram, vad som bäst behövdes: goda och tidsenliga båtar.
Man beslöt att låta bygga s. k. mönsterbåtar, som sedan utlottades
bland ledamöterna, och varmed — till största fromma för segling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
