Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårdarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så som jag i samband med Partilie redan omtalat, hyra in sig i de
närmaste omgivningarna och voro följaktligen hänvisade till
bondlandet, eftersom skärgården var lika oupptäckt för göteborgarne som
Afrika före Livingstone och Stanley.
Skärgårdarna äro också ett ganska sent begrepp i det göteborgska
friluftslivets och de göteborgska sommarutflykternas historia.
Göteborgs-skärgården kände man endast på avstånd, genom fiskarena, som i
staden salubjödo sina fångster, men sett den hade nog inte många
mer än sillgrossörerna och deras hejdukar, vilka varit med i det stora
sillfiskets tid och ännu ägde salterier och trankokerier på holmar och
öar. Förövrigt åtnjöt arkipelagen inte det bästa rykte. Både södra
och norra skärgårdarna voro tillhåll för ett supigt, fattigt och
lagbrytande släkte, vars smugglarebragder och andra äventyr gingo i
var mans mun.
Den var alltså föga lockande för sommarnöjesfikande göteborgare
i 1800-talets förra hälvt. Särö däremot lekte i håg och fantasi som
något underbart och eftersträvansvärt. Likaså Marstrand, den idylliska
staden i havsbandet. Av dessa berömda platser är Marstrand äldst,
som badort betraktad. Den första badinrättningen på Koön, mitt
emot Marstrand, anlades nämligen 1822, medan Särö havsbad
tillkom i slutet av 1830-talet.
Den lilla västkuststaden anses vara en av de av naturen bäst
gynnade badorterna i norra Europa. Den är ock en oförliknelig
sommarstad. Vacker är den om dagen, när solen står högt över
vallar och torn, badande staden i ett hav av ljus. Men solen bränner
icke så stark. Friska, kylande, saltmättade vindar blåsa från väster,
mildrande glöden, och det salta tångdoftande vattnet öppnar sin famn
till lögning och svalka. Här återfinna stackars människobarn, som
utpinats av storstadens arbete och fröjder, jämvikt och sinnesro genom
att lyssna till vågornas brus mot bruna hällar.
Fager är den också mot aftonen, då solen glider mot den ljusblå
linjen i väster och slår en gyllne, flammande bro mellan staden och
Pater Nosters mörka klippor. Kvällsvinden mojnar sakteliga, båtarna
glida in mot land och seglen teckna sig som vita fåglar.
Himmelsgloben rodnar mer och mer, sjunker slutligen med ett rött skimmer i
havet, medan vattnet färgas violett och grått och blått till ett
obeskrivligt färgspel.
Ja, Marstrand är en härlig sommarstad. Frisk och okonstlad och
förnäm på samma gång. Med sina nätta hus och pittoreska gator
har den hela den svenska småstadens idylliska behag. Överallt en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
