Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öckerö och Hönö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I samma ögonblick skeppet stötte ryckte lotsen till sig en officers
värja och störtade sig på huvudet i sjön. Oförskräckt sam han mot
land och blev som genom ett underverk räddad. Danskarne, som
inom kort fått en slup i sjön, satte efter den djärve, men hittade
vid det ställe av Öckeröstranden, som än i dag benämnes Jakobs
bratt, endast hans hatt. De trodde förmodligen att han drunknat, men
själv låg han gömd i en grotta mitt emot på Hönöstranden. Efter
Jakobssons död hängdes den tagna värjan upp i Öckerö kyrka till ett
minne av bragden.
Öckerö är en i många avseenden intressant ö, ej minst i
geologiskt hänseende. Här antaga bergen, som det sagts av en geolog,
“de mest växlande, ofta ståtliga former, varierande i färgen efter
luftens mer eller mindre mättade fuktighetshalt, solens ställning till
tavlan, årstiden och så vidare. Skiktade utan att vara skiffrar,
sönderfalla dessa gneiser i stalp, trappgavlar, lodräta branter med rösen
nedanför. Såsom jämförande bli de lätt svarta eller rostfärgade, och
i havsstranden brytas de i skarpkantade block, som bilda en
praktfull skoning, tacksam för brottsjöarnes våldsamma ljus- och
våg-effekter“.
Om sommaren kan här, som jag förut antytt, vara riktigt vackert.
Då ögat prövar alla enskildheter, skall du finna att kråkriset och
ljungen sällan tindra så vackert som här, att klippglimmen är riktigt
fager med sina bägarlika blommor, att strandsältingen och
möblomman med sina långa skidor och styvmorsblomstren med sin
rikedom av blått och gult härligt pryda holmarnas backar. Och då du
ser kungsljusen tända sina gula lågor mellan stenrösen och liksom
hör, huru blåklockorna ringa med sina pinglor, hör havets brus emot
grunden och dyningens sövande sus vid stranden, gripes du av den
känslan, att även denna natur är full av poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
