Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under ofridstiderna härjade danskarne här som på andra ställen i
vår skärgård, och Tordenskiold var, som bekant, ingen okänd man
i dessa trakter. Och hans beryktade samtida, Lars Gathenhjelm,
skall enligt sägnen ha inhuggit en kompass och ett par bokstäver
på en av Kalvsundshällarna.
Som i det föregående nämndes har Kalvsund i alla tider varit en
centralhärd för sillkommersen, sillsaltningen och sillpackningen. För
detta ändamål ha flera lastbryggor uppförts på själva ön och mitt emot
på Björkösidan.
Under det stora sillfisket på 1700-talet möttes här de göteborgske
sillgrossörernas ombud och avvaktade fiskarenas ankomst. De
behövde inte vänta länge. Sillen stod i väldiga stim i alla fjordar och
sund, det var bara att gå upp på brattarne och håva in den med de
rätt primitiva vadarne. Båtarne lastades hastigt och lustigt med
havets silver, vilket omsattes först i klingande valutor och sedan i
brännvin. Vägen var nämligen inte lång till krogen på Kalvsund,
i vilken de flesta sillaffärerna uppgjordes.
Det gamla huset, i vilket krogen inrymdes, står ännu kvar vid
en av bryggorna på Kalvsund. Om detta går en sägen bland de
gamle, att det var här hjältinnan i Emilie Flygare-Carléns bekanta
roman Rosen på Tistelön slutade sina dagar. Fru Carlén berättar,
att värdshusvärden förtjänte sig mången extra penning genom att för
enträgna resande försiktigt lyfta på gardinen över en glasruta. Rutan
satt, tillägger hon, i en avskild dörr, och den, som blickade ditin,
såg endast en dyster kammare med en säng, ett bord och ett par
stolar. Vid bordet satt en skrynklig, ihopkrupen gumma i vitstärkt
mössa. Hennes matta händer lekte mekaniskt med
två små snäckor. Intet spår av skönhet fanns i
det gulbleka, av sorgen utmärglade ansiktet —
och ändå — sade traktörskan, som vanligen smög
sig på tå bakom sin man — kallades hon
fordom: Rosen på Tistelön.
Kalvsundskrogen har länge varit ett minne
blott, men väggarne skulle, om de kunde tala,
utan tvivel förtälja många drag ur forna tiders
skärgårdskrönika, om Kalvsundstullnärernas hyss
med smugglarne i 1800-talets förra del o. s. v.
Ty Kalvsund är, som bekant, sedan gammalt norra J- G-
Leijonsköld-Oxen-skärgårdens förnämsta tullstation. stierna
o (tullsergeant på Kalvsund;
Den mest bekante tullnären härute pa 1800-talet författare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
