Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dömda släktet är det havets jättar, som fått uppdraget att slå ned
på och hindra massan att skingras och som driva densamma mot
stranden. Valfisken och dess stamsläktingar förakta ej detta villebråd;
de förfölja det, dyka ned bland bankarna, träda in i det levande
myllret; genom sina omätliga gap sluka de tunnvis det oändliga
bytet, som därav ej förminskas men flyr mot kusterna. Där utföres
en helt annan och mycket större ödeläggelse.“
Ända sedan 1000-talet ha vi haft sillfiskeperioder vid Sveriges
västkust. Genom tiderna angiva sig desamma sålunda: en period
under 1000-talets senare hälvt, vidare under 1100-talet, under
12-och 1300-talen, under 1400-talet, mellan 1556 — 1587, åren 1660—1680,
åren 1747—1810 och 1877—1898. Enligt en norsk historieskrivare,
Peder Claussön, som lämnat en “sandfærdig bescriffuelse“ från öarna
i bohuslänska skärgården, ditkom under perioden 1556—87 årligen
tusentals fartyg av alla slag för att fiska och hämta sill, och
tusentals människor ditflyttade från närliggande orter med hustrur och
barn, byggde vid vikar och fjärdar, där sill kunde fångas, och
tillredde sillen i stora bodar. Emellertid förstod man sig den tiden
inte på att tillvarataga fångsterna; man torkade dem delvis i bodarne
för export till Danmark, Tyskland, Finland, Holland, England,
Skottland och Frankrike, varifrån fartyg anlände.
När fisket tog slut blevo flera hundra köpmän och fiskare, som
vidtagit kostbara anstalter för ett mera rationellt utnyttjande av
detsamma, ruinerade. Det blev naturligtvis många funderingar över
orsakerna till sillens uteblivande. Vidskepelsen sysslade mycket med
en kopparhäst, som genom trollkonster nedsänkts i havet och hindrat
sillen från att tränga in i vikarne.
Ovannämnde norske författare trodde sig emellertid finna orsaken
bl. a. i det ogudaktiga leverne, som fördes på fiskeplatserna av
strand-sittarne, “med dryckenskap och skörlevnad, mord och mandråp och
andra slagsmål, så ock andra grova laster“, varför Gud, den
all-smäktige, ville “för deras ogudaktighets skull taga dessa välsignelser
och goda gåvor från dem, vilket ock åren därefter skedde".
Andra skyllde återigen på de ständiga krigsoroligheterna, vilkas
buller antogs skrämma sillen från stränderna. Denna uppfattning är,
som bekant, rotad i skärgården och ledde senare till förbud 1754
emot allt skjutande därute, vilket förbud omfattade jämväl fästningarna
utefter kusten. Och i nyare tid ha fiskarena fordrat förbud emot den
en tid reglementerade kanonskjutningen på Hamneskär utanför
Marstrand under tjocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
