Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalvsund. Sillfisket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan att äga en fjäderdyna. I många år hade de hört sillen smaska
i vattnet, men deras själar voro lika inskränkta som husmöblerna och
därför bekymrade de sig icke om annat än det som fastnade på
krokarna“.
Emellertid kom storsillen på allvar vintern 1747—48. Som en
löpeld gick genom skärgården ryktet att hon gått in vid kusten
mellan Strömstad och Kungshamn, men att fångsten var till kvaliteten
dålig. Därefter drog hon sig söderut. En augustidag 1751 märkte
sålunda en fiskare Jacob Eriksson från Sotenäs under det han på
hemresa från Göteborg låg i stiltje på Älvefjorden ovanför Björkö
massor av fisk, vilka han ansåg vara makrillstim. Det var emellertid
sill. Väl hemkommen tog han sin makrillnot, seglade tillbaka och
drog den första sillen vid Brunskär. Ryktet härom gick snabbt och
till en början stod man häpen inför all denna havets välsignelse,
som rann likt silver genom fjordar och sund. Redskapen voro ju
dåliga, men staten och kapitalet kommo snart till hjälp. Regeringen
utfäste fritt byggnadsvirke till dem som ville slå sig ned på kronans
ägor i skärgården och fiska sill, varförutom fisket premierades med till
en början 3 daler silvermynt för var saltad tunna sill.
Om förhållandena vid det då började fisket har en skånsk
upp-tecknare och fiskeriidkare, som då var med, lämnat några intressanta
uppgifter till ett vetenskapligt sällskap.
“Aret 1754 seglade jag — berättar han — jämte flera skåningar
till Göteborgs skärgård, förde med oss tunnor, salt och nät, slogo
läger på söderöarna (Göteborgs skärgård) utanför vilka vi satte våra
nät. Och var natt togo vi så mycket sill som kunde skötas. Året
därpå hade öboarne tillverkat några liknande nät.
Ett krig mellan Frankrike och England gav anledning att åtta
danska och åtta svenska örlogsskepp utgingo vart år till handelns
beskydd. — — i september månad år 1756 kommo dessa skepp
seglande förbi skärgården. Danskarna gingo åt sundet, men de
svenska skeppen seglade in och lade sig på Rivöfjorden. Om aftonen
satte vi och öborna efter vanligheten våra nät på detta ställe, men
om morgonen fanns icke någon sill i närheten. Oaktat inga skott
hade lossats hade sillen blivit så förvirrad av deras nattklockor och
annat buller, att vi, så länge skeppen lågo kvar, måste fånga den
i öppna sjön, vilket medförde mera besvär.
Emellertid hade de hurtige nordborna förskaffat sig större vadar
och drogo mycket sill, den de sålde till så lågt pris, att det icke lönte
mödan fånga sill med nät. Jag flyttade därför år 1757 till Hälsö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
