Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av vilken det kvinnliga elementet utmärker sig för samma fägring
och samma stil i hållning och klädedräkt, som man är van att finna
i Göteborg. Det beror på att Styrsö är den välbärgade
göteborgs-medelklassens badort par preference. Och i Göteborg är skillnaden
mellan den så kallade överklassen och den burgna medelklassen
ganska hårfin, som bekant.
En färd till Styrsö en vacker sommardag, en promenad i de väna
ängderna, över vilka luften vilar ren och klar som kristall, upp på
Kyrkberget eller ut till Saltskärs udde och ännu längre till Rävsund,
vidare en seglats, ett bad i de utmärkta bassängerna och en god
middag på verandan med tillbehör — det är för naturdyrkaren en
väl använd dag.
Bitvis är vägen kantad av öfolkets boningar, och husen som
inte ligga i flock och röra äro pittoreska punkter i de många
leende och färgrika tavlorna, som naturen rullar upp mellan bergen.
Än är det röda fiskarstugor, än mera förnäma herrskapsvillor. Det
hela ger intryck av välstånd, solitt och lantligt välstånd, med en
anstrykning av förfining och kultur. Vilket sistnämnda beror på
inflytandet av de många årens badgästliv.
Denna ö har naturligtvis som de flesta andra sina minnen och
sin historia. Den är, som bekant, moderön för södra
skärgårdens öar, har egen församling och egen kyrka. Sedan urminnes
tider har också ett fiskande och sjöfartsidkande folk varit bofast på
ön. När detta folks urfäder först bosatte sig där, är inte gott att
säga. Helt visst var det i en grå forntid, något varom den bekanta
bronsåldersgraven på en av öns högsta punkter, Stora Rös, och
vikingagraven vid Räfsunds udde bära vittnesbörd.
Sitt äldsta namn Styrisö, vilket förekommer redan på 1200-talet,
har den nog fått långt förut. I dessa tider hängav sig öborna kanske
åt vikingens stormuppfyllda liv. Sedan, när kristendom och civilisation
slagit fasta rötter, åt fiske och skeppsfart. De äro ej så litet
självmedvetna. Särskilt är fiskarbefolkningen på Styrsö Tånge ett
nack-styvt släkte, som i stolt medvetande om sin självägande fiskeflotta
och sina hus inte krusar för någon.
Det karska i lynnet är ett arv från obändige fäder, de som i
forna tider gingo i ledungsfärder, plundrade vrak och lik efter
iland-drivna sjöfarare, begingo sjöröveri och lurendrejade av hjärtans
lust.
Många historier gå om dessa öbor. En av dem handlar om en
ogudaktig sälle vid namn Jon Rimardson, vilken tjänte under danske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
