Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Majorna och var lika väl hemmastadd där som på
köpmans-kontoren i staden. Grosshandlarna fingo ha tungan rätt i mun, när
de skulle göra upp med henne, och kronans män vid tullbommarna
kunde vid flerfaldiga tillfällen med svidande hjärta konstatera, att
de dragits vid näsan av denna utstuderade kvinna.
I det hus å Styrsö Bratt, där hon och skepparen Öberg bodde
på sin tid och vilket är beläget nära ångbåtsbryggan, höll hon
värdshus och trakterade såväl öarnas befolkning som lustresande
göteborgare med spritvaror.
På Styrsö Tånge var tullbevakning sedan gammalt stationerad
och visst är att Öbergskan och hennes man hade mycket otalt med
därvarande tullnärer. På deras tid tjänstgjorde, har en minnesgod
göteborgare berättat, en tulluppsyningsman vid namn H., vilken var
mycket nitisk och icke sparade sig själv eller sin båt då det gällde
att ta reda på någon smugglare och hans gods, var han än
förstuckit detsamma. Säkert är att alla vrår och vikar på Känsö och
Styrsö-Tånges stränder med kringliggande öar av honom allt som
oftast blevo grundligt genomspanade, och de beslag som alltemellanåt
gjordes voro icke få.
Under dessa förhållanden kan man förstå, att tullnären ingalunda
var av skärgårdsbefolkningen som värst älskad. Fruktad var han
däremot så mycket mer, och säkert är, att om öborna, åtminstone
de mindre renhåriga bland dem, kunde komma åt att spela honom
ett spratt, de icke läto tillfället gå förlorat.
Så hände sig en gång att då jaktuppsyningsmannen var ute på
spejarefärd med sin tullsnipa, den hårda blåsten gjorde någon skada
på seglen, så att vår man skyndsammast måste ta sin tillflykt till
skäret Gulddisken i Rivö ränna. Han steg upp på klippan och hade
ingen annan utväg än att vänta tills dess han lyckades göra sig
bemärkt av någon förbiseglande, som kunde taga honom och
tullbåten med sig. Lång var hans väntan, men slutligen fick han sikte
på en större, väl bemannad snipa, som från ett närliggande sund
styrde kurs mot Gulddisken.
Den främmande båten roddes med skarp fart och nalkades hastigt.
H. tog då av sin långa svarta sidenhalsduk och begagnade den som
nödflagga, viftande med densamma så mycket han kunde för att göra
sig bemärkt. Båten, som observerat signalen, styrde ned mot skäret,
men då den kommit så pass nära, att Öbergskan och hennes man,
som voro med ombord, kunde urskilja vem den nödställde var,
lade den sistnämnde tvärt om rodret och utropade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
