- Project Runeberg -  Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 3 /
901

(1919-1922) [MARC] Author: Carl Rudolf A:son Fredberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinga.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den som tror att Vinga är en enslig och dyster fyrplats ute i
havsbandet misstar sig. Tvärtom är holmen, som antytts, bebyggd med
en hel del hus. De gröna gräsplättarne mellan klipporna, där
kreaturen finna ett sparsamt bete, och husens röda färger ge intryck
av gästvänlighet och trevnad.

När man landar vid bryggan i Vinga hamn — ett sund mellan
två holmar — är det fyrtornet som framför allt fängslar intresset. På
den högsta punkten reser det sin grå granitmassa som en mäktig
jätte och tecknar sin silhuett skarpt mot västerhimlen. Det är
strävsamt nog att vandra de 131 trappstegen till tornets fyrrum. Väl
uppe erbjudes emellertid den mest hänförande utsikt över hav och
skärgård, ett ståtligt panorama av imponerande skönhet.

Här uppe i den stora lanterninen tändes jätteljuset, som lyser
mils-vitt omkring. Man kan iakttaga de maskinella anordningarna i det
lilla prydliga rummet under lampan. Utanför, på balkongen som
löper tornet runt, ser man stora glasväggar, som skydda ljuset, och
de slipade glasen, som giva det mest bländande sken.

Här blixtrar ljuset, som vägleder seglaren i mörka nätter, men som
också bringar ofärd och död. Detta låter underligt, men som en
förklaring skall jag tillåta mig

citera följande lilla poem av v-—’. ’<Z~

Stjerne:

Inunder höstnattstilla, stjärnklar
himmel

Jag plötsligt häpen vingars sus
förnimmer,

Hör späda kvitterrop — ett
fågelvimmel

På flyttningsfärd mot nya somrars
skimmer.

Däruppe fylles nattlig rymd av
röster:

Nu går vår väg på nytt mot solens
öster,

Mot sångens paradis, mot
Morgon-landen!

De ropa träget åt varann, att ingen

Må villas bort ur trogna
syskonskaror,

De sväva stiglös väg, men tryggt
bär vingen

Igenom ändlös rymd och nattens
faror.

Vy från Vinga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagot/3/0901.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free