- Project Runeberg -  Bilder från det gamla Malmö. Kulturhistoriska skildringar /
248

(1898) [MARC] Author: A. U. Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Skoningslöst härjande drog mordengeln från hus
till hus, trängde obevekligt in i de rikes och
förnämes våningar såväl som i de fattiges och förtrycktes
kojor, med sin dödsbringande andedrägt träffande utan
åtskilnad barnet och åldringen, flickan och ynglingen,
makan och mannen. Intet förbundstecken på
husdörrarna utestängde honom. Han steg in, och glädjen
flydde. Man betogs af skräck och fasa. Menniskans
ädlare intressen och egenskaper försvunno som genom
ett trollslag, och egenkärleken, af sjelfbevarelsedriften
stegrad till onaturlighet och likgiltig för allting annat,
alla andra än sig sjelf och sina egennyttiga intressen,
kastade sig med sitt demoniska herravälde öfver
menniskosjälen. Numera fans ej rum för någon sorg,
någon ömhet eller något deltagande. Tårarnes källa
hade förtorkat, de hade stelnat af egoismens köld.

Vidt och bredt förkunnade Dödsengeln sitt
segertågs triumfer. Förkrossande brusade öfver det
skräckfylda folket hans genom alla gator, i hvarje hus, i
hvarje sinne som en åska genljudande domsord:

"I jordenes söner, o I, som äflens att vinna,
af ärelystnad och snöda lidelser drifna,
en tom och värdelös ära, som för edra blickar
lik lyckans stjerna härlig strålar i fjerran —
sen upp då en gång, I narrar, och stannen i ifvern
och tänken, att jag, eder herskare, döden, kan komma!

Ty veten, min makt är stor. Lik stormen, som brusar,
som vräker, oemotståndlig, skyhöga ekar,
i sjelfmedveten styrka säkra och stolta,
till marken och sopar som agnar dem bort öfver fälten:
så jag: ty allt för min lie sig böjer och faller
som axen för skördarns intet skonande lie.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:44:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlamalmo/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free