Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allenast en tofs i pannan och en vid hvartdera örat
syntes. Han hade ett annat horn i sin hand med lock
uppå, hvilket var viradt med flätade guldsnören och
slutade upptill uti fyra massiva guldknappar. Han sade:
"Gif oss hornet, vi vilja gifva dig ett bättre igen, dina
barn skola må så väl, låt oss få vårt horn igen". Men
fru Anna tog mod till sig och svarade: "Ären I Guds
barn, så faren åter till Honom, men ären I satans eller
helvetets utskickade, så viken hädan. Ej bekymrar
jag mig om edra små angelägenheter". Då blefvo de
alla bedröfvade och aflägsnade sig, men påföljande dag
blefvo hornet och pipan åter förda upp på herregården.
"Dina barn skola må så väl, om du låter oss få
vårt horn igen", hade trollen sagt till fru Anna. Månne
icke i dessa deras ord låg en förutsägelse om familjen
Nissenius’ framtida öden? Fru Anna hade vägrat
uppfylla trollens önskan — månne hon icke derigenom
hade dragit öfver sina efterkommandes hufvuden ve
och olycka? Vi skola se om så blef förhållandet genom
att följa den Nisseniuska familjens öden, men vilja i
sådant syfte särskildt egna vår uppmärksamhet åt skön
Öllegårds lefnadssaga, hvilken blef så skiftande på
glädje och sorg, ära och skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
