Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gerna med den älskvärde gamle prosten de
aftonstunder, hvilka han efter dagens viktiga värf kunde
egna åt hvila och vederqvickelse.
Men långa voro de stunder, konungen dröjde ute
i det lilla rummet, der skön Öllegård väntade sin
kunglige hjertevän. Med ett stilla lyckligt leende smög
hon sig in till honom, som för henne blifvit mera än en
verldslig konung, rik på makt och ära, som för henne
blifvit hennes hjertas konung och herskare. Det var
under ett sådant besök som Karl den elfte skall å
en af prestgårdens fönsterrutor hafva inristat sin
Öllegårds namn.
Så nalkades 1678 års första månad sitt slut.
Landets angelägenheter kallade konungen till Halmstad,
der ständerna samlats till riksdag. Skön Öllegård
mottog med undergifvenhet underrättelsen om sin konungs
stundande afresa. Konungen tröstade henne likväl
med att snart vara åter. Afskedet blef ömt. Hon följde
honom ut på gården, der konungens följeslagare
väntade med hans eldiga springare, och hvarest några
facklor, burna af beridna tjenare, spridde ett
flammande eldskimmer ut i den mörka, snödigra
januarinatten. Den gamle prostens ärevördiga gestalt aftecknade
sig i förstugudörren, och strax bredvid honom syntes
prestfrun och barnen. Hastigt hviskade konungen till
skön Öllegård några innerliga afskedsord, kastade sig
i sadeln och red bort på vägen till det närbelägna
Ljungby. Öllegård smög sig tyst in och gömde sina
tårar vid modrens bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
