Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägring den 4 augusti måste gifva sig åt svenskarne.
Dermed var ock hufvudfälttåget för året slut. Sedan
Karl den elfte firat en högtidlig tacksägelsefest med
anledning af den vunna framgången, uppbröt han med
alla sina trupper och tågade till Norra Veddinge
(Norrhviddinge). Här sporde han i slutet af september, att
danskarne gingo öfver till Själland. Nu fingo äfven
de svenska trupperna gå i vinterqvarter. Fälttåget
hade afgjorts till deras förmån.
Konung Karl, som nu motsåg framtiden med större
lugn, tog sitt hufvudqvarter på Ljungby, hvarifrån
han under vintern ofta gjorde utflykter till
Kristianstad, Wä och Åhus. Till nästa års fälttåg rustade
han af alla krafter. Med tillhjelp af en utlofvad fransk
flotta hade han tänkt att i maj månad öfvergå med
sin här till Själland och sålunda tvinga Danmark
till fred.
Snapphanarne voro den svenska härens ihärdigaste
och farligaste fiender. De vågade sig, ända till 400
man starka, under egna anförare anfalla de svenska
trupperna, men blefvo öfverallt städse slagna. De lågo
ofta efter konungens lif och höllo sig derför dolda i
grannskapet af konungens hufvudqvarter Ljungby.
Under år 1678 omringade en större styrka snapphanar
slottet, men då de af vindbryggan och grafvarna
hindrades att framtränga vidare, tände de eld på den
utanför grafven belägna ladugården, hvilken nedbrann —
den tredje gången som, enligt trollens spådom, elden
härjade å Ljungby gård.
Det gunstförhållande, hvari familjen Nissenius
under hela kriget stod hos Karl den elfte, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
