- Project Runeberg -  Bilder från det gamla Malmö. Kulturhistoriska skildringar /
317

(1898) [MARC] Author: A. U. Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men hvarför skulle ett sådant olycksöde drabba
henne redan i unga år? Skulle hon deraf frestas att
tro på det oundvikliga, detta dunkla, fast bestämda
hemska något, hvarom hon redan i sin ungdom haft
en oroande aning? Hvad de der tankarna plågade
henne, dessa stygga tankar, hvilka trollens vid hennes
födelse uttalade spådom ingaf henne! Men hon skulle
dock för framtiden veta att hindra... Ja, hvad hennes
framtid än månde bära i sitt sköte, ville hon, det Gud
måtte förhjelpa henne till, hålla en skyddande hand
öfver sina barn och egna dem en fysiskt och andligt
stärkande vård samt önskade ingenting högre än deras
framtida välfärd och lycka.

Fru Öllegård Aschenborn framlefde sina
återstående lefnadsår temligen obemärkt. Sin hembygds trakter
återsåg hon aldrig mera, men när åldern föll på, älskade
hon att ofta värma sina tankar vid de soliga minnena
från ungdomen, denna tid då hon fått njuta sitt lifs
renaste lycka, utan att bekymra sig om hvad
framtiden kunde bära i sitt sköte. Maglestenen var den
punkt, hvaromkring hennes skönaste ungdomsminnen
rörde sig, och huru varm kände hon sig ej i sitt hjerta,
när hon i sin ålderdoms stillhet fick drömma sig
tillbaka till den härliga vårdag, då hon på ängen kring
Maglestenen med blommor mottog sin konung vid hans
återkomst från riksdagen i Halmstad! Sedan den tiden
hade hon upplefvat mycket samt fått röna mycken
glädje, fast skiftesvis äfven sorg.

Egendomligt nog fick Öllegård Aschenborn aldrig
skåda de tvenne märkliga tingestar, hvilka allt ifrån
hennes barnaår utgjort föremål för hennes lifligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:28 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gamlamalmo/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free