Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lå
‘
hufvudskal upphdjde de till himlafiste, under hvilket de satte hans
hjerna sisom moln och skyar; derefter slungade de -hans kropp i
Ginungagap, och bildades af densamma var jord pa det sätt; ait
jättens hår utgjorde gräs och skog, jättens blod haf och sjöar, hans
ben berg och hans tinder stenar. Sa mycket blod rann ur jätten, att
hela hans’ ätt deri fördränktes med undantag af Bergelmer, som med
sin hustru räddade sig i en båt och fortplantade rhimtusseslägten.
Till att uppbära. himlahvalfvet ställdes under hvartdera af dess
fyra hörn en dverg, nemligen Östre, Westre, Södre och Nordre; sedan
togos de ifrån Muspelhem" utkastade gnistorna och sattes på him¬
melen, för att upplysa jorden. Dessa ljungeldsstrålar fingo bestämda
rum och efter deras gång skulle dagar och årtal beriknas. *
Klarast lyste solen och månen. De voro dotter och son till Hun¬
dilfare, hvars stolthet öfver sina båda barn förargade gudarne, så att.
de beröfvade honom dem och gåfvo dem att köra solens och månens
hästar. :
En dag gingo Börs söner vid hafsstranden. De funno der två
trad, dem de upptogo och hvaraf de skapade de första menniskorna.
Odin gaf dem lif och anda, Wili förstånd och rörelse, och We anlete,
målföre, hörsel och syn. Äfven skänkte de dem kläder och namn.
Mannen kallades 4sk och qvinnan Embla. Ifrån detta par harstammi
alla menniskobarn. oh
Jättarne oroade emellertid beständigt asarne och deras verk. Emot
menniskorna blefvo de slutligen så elake, att gudarne måste förskansa
sina skyddslingar inom en af Ymers ögonbryn byggd klippborg, be¬
nämnd Midgård, som upptog det medlersta af jorden. Utanför låg
Jotunhem, jätteynglets hem. Men midt i himlen sökte gudarne sig en
boning, kallad Asgård, hvars murar inneslöto den herrliga Jdaslatten
och alla de yppersta gudasalarne.
Emellan himmelen och jorden spännde nu asarne bron Bifrost,
eller regnbågen. Det röda i bron är eld, som oupphörligt brinner,
för att hindra jättarne att komma öfver.
De förnämsta asarne ökades efterhand till tolf, utom Odin, hvil¬
ken var den högste och mäktigaste guden, alltings uppehallare, och
derföre nämndes allfader.
pe ©
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
