- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
14

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V4
Detta förargade Frigga. Hon ansåg som en hederssak, att det
ej gick hennes fosterson sämre än Odins; men efter det en gång
blifvit så, stod det icke att hjelpas. Likväl fann hon genom. sin fint¬
lighet på råd, att i någon mån jemna förhållandet, Geirröd måste
störtas, äfven om icke Agnar kunde komma på thronen.
»Geirröd är så lagom ansedd», svarade Frigga. »Han är till den
grad nidsk och girig, att han pinar sina gäster, när han tycker sig
ha för många.»
Härpå tviflade Odin. »Det är osanning», sade han. »Så djupt
kan icke en asafrände falla.»
Frigga vidblef sitt påstående och emellan de höga makarne upp¬
kom en tyist, som borde slitas. Fördenskull beslöt Odin att person—
ligen göra sig förvissad. Han forklarade sin afsigt, att under forklad—
nad infinna sig hos konung Geirröd. Men Frigga skickade Fulla i
förväg till Geirröd med den varning, att konungen för all del borde
taga sig i akt för en elak trollkarl, som kommit till landet och inom
kort skulle inställa sig på kungsgården med stämplingar emot konun¬
gens lif. Trollkarlen var derpå igenkännelig, att ingen hund, äfven
den aldraargaste, vågade angripa honom. För varningen tackade
Geirröd förbindligast samt belönade budbärerskan rikligen; ty han
var i intet afseende nidsk eller girig. Hade han blott kunnat ana,
att i Fullas meddelande doldes ett svek, skulle han icke, såsom det
skedde, låtit sig snärjas.
Odin förklädde sig till vandringsman och styrde, insvept i en blå
mantel, kosan till konung Geirröds gård. Kungsgården vaktades af
fyra arga hundar, men deras goda väderkorn sade dem hvem det
var som anliinde; derfére lemnade de frimlingen oantastad. Härpå
skulle nu, enligt Fullas utsago, den elake trollkarlen igenkannas.
Geirröd lät följaktligen gripa Odin och spörja hvad han var för en.
Odin kallade sig Grimner; mera ville han icke ut med. Denna för¬
tegenhet gaf ytterligare stöd åt misstankarne. Geirröd befallte, att
främlingen skulle sättas emellan två eldar. »När det blir hett om
öronen, skall han nog krypa fram med sanningen», menade konungen.
Och Odin sattes emellan de två eldarne. Der blefhan sittande i åtta
nätter. Den ende, som förbarmade sig öfver honom var konungens
tio-årige son, Agnar, hvilken gaf honom att dricka och ogillade sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free