Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
vänta af honom, sedan Rungner, som var en af de starkaste jättarne,
fallit för hans hand.
Till Rungners sekundant formade nu jättarne på Griotunagård
en nio alnar lång och öfver bröstet tre alnar bred man af ler, och då
de icke kunde finna ett tillräckligt stort hjerta åt vidundret, gåfvo de
lerjätten hjertat af ett sto. Rungner deremot hade ett trekantigt
hjerta af sten. Hans hufvud var också af sten, liksom hans sköld.
Hans anfallsvapen var stenklubban, den han tog på axeln.
I denna rustning syntes Rungner icke god att brottas med, der
han stod vid vägskjälet till Griotunagård, afbidande Thor. Till venster
om sig hade han lerjätten, som hette Mockurkalfe; och berättas, att
denne man var ytterst klenmodig.
Thor lät icke länge vänta på sig. Till foljesven hade han sin
tjenare Thjalfe, hvilken vi framdeles få bättre lära känna i Thors resa
till Utgårda-Loke.
Kort "innan striden tog sin början, gick Thjalfe fram till Rung¬
ner, sägande: »Du står oförsigtigt jätte, med skölden framför dig.
Thor kommer nedifrån jorden och anfaller dig.» Då lade jätten sköl¬
den på marken och ställde sig på den. Med begge händerna fattade
han stenklubban.
1 detsamma blixtrade och knallade det på en gång. Thor anföll
sålunda, kastande hammaren långt framför sig efter Rungner. Jätten
kastade sin klubba på samma sätt. Det blef ett förfärligt brakande!
Hammaren och klubban möttes i luften, hvarvid den sednare sprang
sönder, så att ena stycket slog ned på jorden, och har man deraf alla
brynstenar; det andra stycket träffade Thor i pannan och stjelpte
honom framstupa. Hammaren Mjolner åter krossade jättens stenhös.
Rungner föll öfver Thor, med högra foten på hans nacke.
Under tiden hade Thjalfe kämpat med Mockurkalfe och vunnit
en lätt seger. Nu gick han att befria Thor ifrån jattens fot; men
han förmådde icke röra den ur fläcken. Han skyndade då att under¬
rätta asarne om Thors fall, och de infunno sig genast mangrannt pa
valplatsen samt sökte frigöra Thor; men förgäfves. Rungners ofant¬
liga fot låg orörlig, tills Magne, Thors treårige son med jättinnan
Jarnsaxa, kom. Han kastade af foten som ingenting och beklagade,
att han icke förr varit tillstädes, ty han skulle ha slagit ihjel jätten
i
;
i
:
i
i
:
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
