- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
38

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38
Jo, alla skjuta, slå och kasta på Balder», blef svaret; »men det
«skadar honom icke.»
»Också har jag», sade Frigga, »tagit ed af alla träd och vapen,
att de ej skola göra honom något ondt.»
»Finnes det då intet endaste ting, som icke gått en sådan ed?»
»Jo, ett enda! Öster om Walhalla vexer en liten telning vid
namn Mistelten. Den syntes mig för ung att kräfva ed af»
Loke gladdes inom sig öfver underrättelsen samt gick sina färde,
men tog vägen öster om Walhalla, der han påträffade telningen Mi¬
stelten, den han uppryckte och förde med sig till tinget.
Här stod den blinde Höder ytterst i gudaringen. Loke gaf sig
genast i tal med honom och åtsporde honom, hvarföre icke äfven han
skjöt på Balder. g
»Jag kan ju icke se hvar han står», gaf Höder till svar. »Dess¬
utom har jag intet vapen.» ’
»Du borde dock, liksom de andra, deltaga i Balders ärefest»,
sade Loke. »Jag skall sigta åt dig. Tag denna käpp och skjut så
på honoml»
Höder emottog Mistelten af Lokes hand, lät hjelpa sig att sigta
och skjöt på Balder, som straxt genomborrades af skottet, så att a
föll död ned. — Detta var den största olycka, som kunnat drabba
gudar och menniskor.
När asarne sågo Balder falla, blefvo de mållösa af förskräckelse
samt glömde nästan lyfta upp honom. Stumma betraktade de hvar¬
andra och andades alla hämnd på upphofsmannen. Men de kunde
icke genast utkräfva den, emedan de befunno sig på ett heligt rum.
Då de ändtligen kommit sig något före, utbrusto de i en så häftig
gråt, att de voro urstånde attskildra för hvarandra deras sorg. Odin
kände smärtan så mycket. djupare, som han klarast insåg till hvilka
olycksaliga följder Balders bortgång skulle leda.
Efter de första utbrotten af den häftiga bedröfvelsen, sporde
Frigga, om någon ibland asarne ville vinna hennes huldhet och be¬
vågenhet genom att rida till underverlden, för att söka Balder, och,
i händelse han påträffades, då erbjuda Hel lösepenning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free