- Project Runeberg -  De gamles sagor : berättande för ungdom /
48

(1855) [MARC] Author: Wilhelm Bäckman With: Christian Staaf, Mårten Eskil Winge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48
Skade tog nu hotande till ordet: »Du far bittert ut, Loke, men
länge får du icke drifva ditt spel. Gudarne skola binda dig med
din egen sons inelfvor.»
»Må de: göra det!» yttrade Loke hånfullt. »Jag kan dock be¬
römma mig af att ha varit upphofvet till din fader Tjasses dråp.»
»Derföre skall jag äfven råda till det värsta emot dig», forkla¬
rade Skade.
Om anledningen till Thjasses drip siger sagan: Tre asar, Odin,
Loke och Häner foro bort, reste öfver fjell och öknar, der ingenting
fanns till uppehälle. Slutligen kommo de till en dal, hvarest de sågo
en hjord oxar. Af dessa togo de en, slagtade och kokte den. När
de trodde honom vara nog kokt, togo de honom af elden, men funno
motsatsen. De satte honom derföre åter på eldstaden, men när de
efter en stund för andra gången undersökte köttet, var det ändå icke
kokt. De sporde hvarandra just om orsaken härtill, då de förnummo
en rörelse i eken uppöfver sig och sågo en stor örn, som sade, att
han gjorde så mycket, att oxen icke kunde bli kokt; men om de
ville ge honom sin andel i steken, skulle den snart bli färdig. Nar
de lofvade honom det, fög örnen ned och bortryckte oxens begge
bogar. Häröfver blef Loke vred, fattade en stor stång och kastade
den på örnen. Denne vek undan för slaget och flög upp; men stån-—
gen fastnade med ena ändan vid Lokes hand och med den andra vid
örnens rygg. Örnen flög så högt, att Lokes fötter släpades öfver
stockar och stenar och han trodde, att han skulle mista armarne.
Han skrek och bad örnen släppa; men örnen förklarade, att Loke
aldrig skulle slippa lös med mindre han ville edligen förpligta sig,
att föra Iduna med hennes föryngrande äpplen ifrån Asgård. Dg
Loke gick in härpå blef han lös och återkom till sina reskamrater.
På den bestämda tiden narrade Loke Iduna att lemna Asgård
och gå ut i en skog, under föregifvande, att han der funnit några
äpplen, dem hon skulle tycka mycket om. Tillka bad han henne
medtaga sina äpplen, för att jemföra . dessa med dem hon fann i
skogen. Iduna gick, men knappt hade hon tagit nigra fjit inom
skogsbrynet, förrän jätten Thjasse kom flygande i örnskepnad, tog
Iduna och flög bort med henne till Thrymhem. =. t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlesagor/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free