Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
" Gudarne ledo mycket genom Idunas bortröfvande. De blefvo
gråhårige och gamla. Då höllo de råd och sporde hvem som sist
hade sett Iduna. Det sista de dervid kunde erinra sig var, att de
sett henne gå ut ifrån Asgård i Lokes sällskap. Han blef följaktli¬
gen inställd för församlingen och man hotade honom med en pinsam
död, om han icke uppgaf hvart Iduna tagit vägen. Loke förskräcktes
och lofvade söka efter Iduna i Jotunhem, om Freja ville låna honom
sin falkhamn. Han fick den och flög norr-ut åt Jotunhem samt kom
till jätten Thjasse, som nyss hade rott ut på sjön, så att Iduna var
ensam hemma. Då omskapade Loke henne till en svala, hvilken han
tog i sina klor och flög bort med. Nar sedan Thjasse kom hem och
saknade Iduna, påtog han genast sin örnskepnad, satte efter Loke
och hann upp honom. Men när asarne sågo falken komma flygande
med svalan och örnen straxt efter, gingo de ut till Asgårds mur och
hade med sig en knippa spånor. Så snart falken nalkades staden,
sänkte han sig vid muren. Asarne tände derefter eld i spånorna och
emedan örnen icke kunde nog skyndsamt hejda sin fart, slog lågan
i vingarne och hindrade honom ifrån att flyga längre. Asarne voro
då färdige att döda örnen. — Sålunda tillsatte jätten Thjasse, genom
Lokes förvållande, lifvet inom Asgårds murar.
Vi återvända nu till gästabudet hos Ägir och grälet emellan Loke
och de öfriga gudarne.
Bejla tog en pokal, drack Loke till och bad honom åtminstone
skona Sif; men han kunde icke låta bliatt högt skryta öfver ynnest¬
bevisningar, dem han en gång njutit hos henne.
»Jag hör bergen skälfva», sade Bejla, »nu kommer Thor och
han skall nog täppa till munnen på dig.» — Också inkom Thor gan¬
ska rigtigt, medan Loke utfor emot Bejla. Han var öfvermåttan vred
och hotade Loke med sin hammare. Ändock vågade Loke en stund
fortsätta att smäda.
y»Hvad du nu är modig!» yttrade han. »Du äricke så käck, när
ulfven, på yttersta dagen, angriper Odin.»
»Jag skall kasta dig så långt i öster härifrån», sade Thor, »att
aldrig någon skall få se dig mera»
De Gamles Sagor. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
