Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d3
Förödelsen tog sin början, då ulfven Skol, som följt solen efter,
uppslukade henne, och ulfven Hate fick fatt på månen och uppslukade
honom. Dervid öfverstänktes himmelen och luften med bled, stjer¬
norna miste sitt sken, jorden och alla berg skalfde, triden ldssletos
ifrån marken och alla bojor och band brusto. Loke och Fenrisulfven
blefvo nå fria. Midgirdsormen vältrade sig upp på land med den
häftighet, att hafvet svallade öfver sina bräddar, och med detsamma
kom äfven skeppet Nagelfare löst. Detta är bygdt af döde mäns
naglar, hvarföre man bör klippa naglarne af alla lik, på det att sk ep¬
pet så sent som möjligt må bli färdigt. Jatten Hrymer styrde döds¬
skeppet genom verldshafvets fräsande vågor.
Åter gol den guldkammade hanen i Asahem. Den sotsvarte hos
Hel höjde också förnyade väckelserop. Gudaförsamlingen och jätte¬
verlden bröto upp emot hvarandra med stridslystet mod.
Det blef midnatt. Afgrundshunden, som stått fastlänkad vid
Gmnipahällen, rusade kring fälten med vildt skall. Fenrisulfven for
fram med så högt uppspärradt gap, att då underkäken rörde vid
jorden, nådde öfverkäken himmelen. Om det funnits rum dertill,
skulle han ha gapat ännu förfärligare. Ur hans ögon och näsborrar
stodo grufliga eldslågor. Vid ulfvens sida ringlade sig Midgårdsor¬
men, hvars giftiga gap utspydde etterströmmar, som förpestade luft
och vatten.
I detsamma remnade himmelen och Muspelhems söner kommo
ridande, med sin furste Surtur i spetsen. Det brann eld bade fore
och efter dem. Surturs ypperliga svird gaf ett sken, klarare än
solens. När den flammande truppen var på midten af Bifrost, brast
bron under hästhofvarne och villervallan blef allt större. Till den
hundramila IWigridsslätten styrde emellertid ryttarne färden samt ställde
sig der på asafiendernas sida. Likval bildade de en slagordning för
sig sjelfva, och var denna mycket glänsande. Fenrisulfven, Midgårds¬
ormen, Loke, Hrymer och alla öfriga jättar och troll voro redan på
sina platser.
Då reste sig Heimdall, stötande i Gjallarhornet af alla krafter.
Gudarne samlade sig straxt till tings och rådplägning- Odin red till
Mimers brunn, för att hemta klokskap. Asken Ygdrasil darrade ända
ned till rötterne, och ingenting fanns i himmelen och på jorden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
