Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR rstrteerssm— ==") |
1
57
De omtalade nu for jatteqvinnan, huruledes mannen blifvit pa
sjöbottnen, och hon tog detta sorgbudskap så nära vid sig, att hon
började högt gråta. j
»Skulle det icke tjena er till tröst», frågade Fjalar, »att ni gick
och besåg det ställe på sjön, der er man drunknade?»
»Kanhända det», svarade jätteqvinnan; och så lagade hon sig i
ordning att gå. Då hviskade Fjalar vid sin broder Galar, att han
skulle taga en qvarnsten och dermed ställa sig på taket samt, när jätte¬
qvinnan klef ut genom dörren, låta qvarnstenen falla på hennes hufvud.
»Så blir man af med henne», sade Fjalar. »Det är odrägligt att
höra henne tjuta.»
Galar gjorde efter begäran; dermed var det också slut med jät¬
tens enka.
Men jätteparet hade en son vid namn Suttung. När han fick
vetskap om sina föräldrars dödssätt, drog han åstad till dvergarne,
grep dem och satte dem långt ut i vilda sjön på ett ensligt skär,
hvaröfver böljorna spolade, då det var flod.
I denna nöd bådo de Suttung om nåd, erbjudande honom i för¬
likning allt hvad de egde. Suttung föredrog deras mjöd framför
hvarje annan bot; han fick äfven de tre mjödkärlen, och förlikningen
kom till stand. Derefter begaf han sig bort med de tva karen och
kettiln samt forvarade dem under ett berg, som hette Nitberg, der
han satte sin dotter Gunlöd att vakta dem.
Emellertid hade Odin blifvit underrättad om visdomsmjödet och
— kosta hvad det ville — skulle han släcka törsten dermed. Han
anträdde derföre en resa åt jättarnes land och kom så till en äng,
tillhörig Suttungs broder, Bauge. Här träffade han dennes nio trälar,
hvilka gingo och mejade gräs.
yHör på, godt folk! sade Odin, »edra lar tyckas vara slöa.
Skullen J icke vilja bryna dem ?»
y»Jo visst!» svarade trälarne, »det ville vi mycket gerna; men vi
ha inga brynstenar.»
»Jag har en sådan med mig», återtog Odin, »gifven hit edra liar,
så skall jag bryna dem.»
De täflade om att öfverlemna liarne åt Odin; han drog derpa en
brynsten ur bältet och slipade lKarne, tills de blefvo skarpa som rak¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
