Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Atle hade första nattvakten och blef derunder varse örnen på
tinnarne af tornet. Roffogeln fäste hans stora uppmärksamhet, ty den
hade någonting ganska ovanligt både i skick och läte. »Du torde
måhända icke vara den du vill synas», sade Atle vid sig sjelf.
Straxt efter midnatten stoppade örnen hufvudet under vingen och
tycktes insomna. Då tog Atle sitt spjut, närmade sig sagta tornet
och kastade spjutet med den kraft och säkerhet, att det rännde genom
bröstet på örnen, så att han föll död ned.
Vid bullret tittade två qvinnohufvuden ut genom en af tornglug¬
garne. Månen framträdde i detsamma ur ett moln; men hans klarhet
fördunklades, när strålarne föllo på ett af qvinnohufvudena — så
skönt var det.
Atle uppväckte nu konung Hjorward, berättade huru han genom¬
stungit den misstänkte örnen och bad honom följa sig in i tornet, der
han efter all sannolikhet skulle traffa.den underskéna Sigrlinn, »vid
hvars blotta åsyn jag nyss såg månen fördunklas i sin klarhet. Det
kan icke vara någon annan», slutade han.
Hjorward steg skyndsamt upp, glad öfver underrättelsen, och vid
morgonrodnadens första gryning begaf man sig in i tornet. ¬
Atle hade icke gäckat konungens förväntning. Det var mycket
riktigt Sigrlinn, som satt inspärrad itornet tillsammans med Franmars
dotter, och jarlen sjelf var örnen, som varit jungfrurnas väktare och
nyss blifvit dödad, ej heller hade Hjorward skådat en fullkomligare
skönhet. än Sigrlinn. Det var också icke gerna möjligt, ty fogeln
hade ju beskrifvit henne som »den vänaste i verlden.» Följden blef,
att Hjorward tog Sigrlinn till ägta. Atle deremot gifte sig med
jarlens dotter, som gaf konungadottern föga efter i fägring:
Med Sigrlinn hade Hjorward en storvext och präktig. son; men
han upplät aldrig sin mun och hade icke fått något namn.
Konungasonen satt en dag på en hig. Han sig da nio valky—
rior rida förbi på frustande hästar. En af dem var ojemförligt mycket
skönare än de andra. Hon höll en stund tillbaka sin gångare och
helsade konungasonen,
»Helge», sade hon derefter, »huru länge vill du sitta stilla och
stum? Derigenom förvärfvar du hvarken byte eller ära»
&
TRAM
ARR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
