Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ögonkast och den ovanliga styrka, hvarmed hon snurrade qvarnste¬
nen; men Hagal förklarade, att qvinnan hade varit sköldmö, innan
hon kom i hans bröd, hvadan saken syntes de utskickade mindre un—¬
derlig. Efter en tids förlopp drog Helge med snällseglande drakskepp
i härnad mot Hunding och dödade honom, hvaraf han fick tillnam—
net Hundingsbane.
Sedan denna bedrift blifvit utförd, lade sig Helge med sina skepp
i en vik, njutande af segerns fröjd. Då kom till honom valkyrian
Sigrun, kung Högnes dotter. Hon sänkte sig genom luften på sin
flygande häst och gaf sig i tal med den unge hjelten. Bland annat
sade hon: »Din sista bragd är mig väl bekant, ty från skyarnes skå¬
debana såg jag dig, då du stod om skeppsbord i blodregnet, allt me¬
dan inunder dig lekte de svala böljor.»
Derefter vexlades många ljufva ord, hvarpå följde, att Helge tro¬
lofvade sig med valkyrian. Nu red Sigrun bort samma luftiga väg;
men Hundings fyra söner utmanade Helge till strid, viljandes hämnd
på deras faders baneman. Och striden blef hållen och alla fyra Hun¬
dingssönerna stupade.
Då, efter så lyckligt slutad drabbning, Helge hade satt :sig ned
på valplatsen för att hemta hvila, kom Sigrun återigen till honom.
Hennes ögonstenar simmade denna gång i tårar och bleka voro hen¬
nes kinder, ty sorg bodde på hjertats djup. Hon omfamnade Helge
och kysste honom, klagande för honom sin nöd. ‘
»Min fader», sade hon, »vill tvinga mig att gifta mig med den
förhatlige Hödbrodd, kung Granmars son af Svarinshag. Heldre gif
ver jag dock mitt lif an At honom den hand, som tryckt sin trohet
i din.» :
»Var vid trést, mitt vianaste vif! bad Helge. Han lofvade be- |
kriga den fricke, som sökte dem bada frinskilja. Derpå inskeppade i
han sig med en stor krigshär och koölarne klyfde med snabb fart den
salta, skummande vågen;
De sjöfarande hade likväl söka hunnit långt, innan en hisklig
storm uppvexte. Än slungades skeppen midt i hvimlet af de flygan- ,
de mölnen, än vräktes de ned i den djupa, svarta, brusande afgrun- ]
den. Man väntade hvarje ögonblick att gå förlorad. »Ran bäddar
EL
»
STEN i uN ee ee
it i i ae <<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
