Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
kalla bolstrar under oss», sade Helge, stirrande dystert ut öfver det
rasande elementet. »Men det är dock godt, att ingen, som sett oss i
glansen af vår ära, nu bevittnar vår hemska upplösning.» — I det¬
samma kom en förfärlig störtsjö, hvaraf skeppens undergång bestämdt
skulle varit gifven, men plötsligt genombröts den och tillintetgjordes
af nio blixtstrålar. Det var Sigrun, som med åtta andra valkyrior
nu kom ridande till räddning ur sjönöden. Då lade sig stormen och
himmelens stjernor framblickade. Böljorna återtogo sin lätta, dansan¬
de gång, och snart lade man till vid skären i Granmars rike.
Här suto Granmars söner på en klippspets och sågo skeppen
komma. En af dem vid namn Gudmund ilade ned till stranden i sam¬
ma ögonblick främlingarne läto seglen falla. Han sporde hvilka de
voro och till svar höjdes emot honom en röd sköld. Derpå vexlades
många oqvädingsord emellan Gudmund och en af Helges män. När
Helge detta hörde, blandade han sig i trätan, sägande det mycket
bättre vara att hugga med svärd än munhuggas, hvilket Gudmund
likaledes måtte ha funnit, ty han skyndade straxt hem till sin fader
med budskap om krig, och samlade Granmar derföre sina kämpar.
Till dessa slöt sig också kung Högne, Sigruns fader, jemte hans båda
söner Brage och Dag, äfvensom dif den Gamle, och stod slaget vid
Frekasten. Der fällde Helge alla sina konungsliga motståndare, med
undantag af Dag, som blef skonad och svor Helge trohet.
Under slagtningen tillstädeskom Sigrun med de öfriga valkyri¬
orna i sitt sällskap. Hon gick öfver valplatsen till Hödbrodds lik,
vid hvars åsyn hon tackade Helge för sin befrielse. Helge beklaga¬
de, att han äfven varit vållande till hennes faders och broders död, och
Sigrun fallde strida tårar; men hon tröstade sig dermed, att ingen
kunde ändra ödets skickelse. Sedan gifte sig Helge med Sigrun
och lade under sig Granmars rike. Men han bleficke gammal. Dag,
Sigruns broder, blotade till Odin, för att hämnas sin fader, och Odin
lånte honom sitt spjut hvarmed han genomborrade sin svåger, då de
en gång befunno sig ensame. Derpå red han hem och berättade för
Sigrun om dråpet. Vid detta budskap sväfvade Sigrun emellan död
af sorg och vrede. Hon önskade, att alla de heliga eder Dag svurit
Helge, men nu brutit, måtte straffande komma öfver honom. Ytter¬
mera tillade hon: »Må skeppet, hvarpå du seglar, icke glida öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
