Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sprang. Jagthundarne sprungo sig trötta, men kunde icke hinna
hjorten. Så gingo tre dagar och alltjemt undslapp villebradet. Nar
nu konungen om aftonen kom hem, uppmanade han Wilhelm, som
bland annat skrutit öfver sin snabbhet, att fånga hjorten. »Jag gif¬
ver dig i belöning min syster Gyda och ett stort rike, derest du lyc¬
kas», lofvade konungen. Wilhelm åtog sig uppdraget, mest i förli¬
tande på Rolf, och följande morgon drog han i dennes sällskap
till skogs. |
Straxt fingo de hjorten i sigte och jagten begynte. Wilhelm var
verkligen lika snabbfotad som munvig och ilade efter djuret med be¬
vingad fart. Rolf deremot färdades varligt fram med jemn skridt.
Dock upphann han alltid Wilhelm, ty denne behöfde esomoftast stan—
na och hemta anden. Slutligen dignade Wilhelm af trötthet, men
Rolf, som icke så häftigt utmattat sig, tog nu vid och uppnådde hjor¬
ten, som äfven tröttnat. Rolf befann sig då på en uppröjd plats vid
en vacker grön kulle i skogen. I detsamma öppnade sig kullen och
ut trädde en gammal gumma med ett bloss i handen, sägande: »Hvad
tänker du på, Rolf! som blifvit träl åt en träl och på köpet vill stjäla
annan mans egendom? Vet, det är min hjort du jagar och ingen kan
nå den utan min vilja. Jag har släppt ut hjorten för att locka men¬
niskor hit till min boning, ty jag behöfver menniskors hjelp, emedan
min dotter ligger sjuk och icke kan bli frisk, förrän en man kommer
in till henne i kullen och håller händerna öfver henne. Detta må du
nu göra, om du har mod dertill. Sedan skall konungen få hjorten,
ehuru han icke länge blir i åtnjutande af honom.» Så talade den .
gamla och Rolf följde henne behjertadt under det gröna taket, der Rolf
lade händerna på den sjuka dottren, som dervid genast blef återställd.
Häröfver syntes gumman hjertligt glad och sade: »Derför att du gjort
min dotter frisk får du icke nu full belöning; men tag emellertid den¬
na lilla guldring, hvaraf du torde bli i behof, om du ämnar dig in i
Regewids hog: Med den ringen på dig skall du aldrig gå vilse, till
och med i det djupaste mörker. Du skall med dess underbara kraft
öfvervinna alla svårigheter. Men tro ej Wilhelm, ty han är svekfull
och stämplar mot ditt lif, äfven sedan du skiljts ifrån honom.» Rolf
tog derefter afsked af gumman och bar hjorten med sig, tills han
träffade Wilhelm och de voro nära slottet. Då lade denne rofvet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
