Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
sina skuldror och framträdde med svigtande fjät till konungen samt
sade sig ha fångat hjorten. Härpå tviflade likväl kung Erik och for¬
drade af honom såsom ytterligare prof, innan han kunde få prinses¬
san Gyda, att han gick till konung Reggwids hög och röfvade derur
den högsattes vapen. Äfven detta åtog sig Wilhelm i förlitande på
Rolf, och en gång midt i natten stodo de båda äfventyrarne upp för
sådant ändamål. Wilhelm satt till häst, men Rolf gick till fots. Ef¬
ter att på detta sätt ha färdats ett stycke in i skogen, öfverföllos de
af det aldra förfärligaste oväder, med snöstorm och köld; så att Wil¬
helm måste stiga af hästen och söka skjul. Men Rolf, som ledde
hästen vid tygeln, märkte icke, förrän efter en god stund, att han
släpat hästen död med sig och att Wilhelm var borta. Han fort¬
satte likväl vandringen, och det blixtrade och åskade hela natten ige¬
nom. I dagningen ökades obehaget med den olidligaste lukt, men
Rolf tilltäppte näsan deremot medelst sin förträffliga kapphufva. Ändt¬
ligen, när det blef full dager, hade Rolf öfvervunnit alla svårighe¬
terna och uppnått Reggwids grafhög, hvilken var så stor som ett fjell.
Nordan om högen fick Rolf nu se en hög gestalt i kunglig skrud.
» Framför denne trädde han och tillsporde honom. »Jag heter Regg¬
wid», svarade gestalten, »och bor här med mina kämpar. Du är väl- j
kommen. Tro dock, icke, att jag förorsakat ovädret och den elaka |
lukten; nej, det är Grim Agers och Sérkvers verk. I stillet var det
jag, som i en svalas liknelse nedslappte hérstraet till Thorgrim jarl,
emedan jag förutsåg, att du med anledning deraf skulle komma och |
befria min dotter. Jag gifver dig gerna ur min hög allt hvad du
vill hafva och behöfver. Se här två rustningar! Lemna den sämre
åt kung Erik; men behåll sjelf den bättre! Svärdet må du taga för
egen del, ty det har icke sin like. I den tornering, som förestår dig
med Sörkwer, skall du af Ingegärd förses med hästen Dulcefal och
en profvad lans. Men Hos Wilhelm bör du uppsäga din tjenst och
döda honom, ty eljest bringar han dig på ofärd.» Han gaf ytterliga—
re åt Rolf de i högen förvarade dyrbarheterna jemte den kedja, han”
bar om halsen, och sade: »Tre gånger får jag gå ur min grafhög,
men sedan blir jag för evigt derinne. På hemvägen skola inga svå¬
righeter möta dig. Om du framdeles kommer igen till Gardarike, så
.helsa på mig, ifall du behöfver något. Far nu väll» Derpå gick
i Y SER On kere ay ee i; Rn | WNT Hah ARAN
wath 4 er WRAITH ms SMM ‘ BN a
SEN mites ven Ys RRR a a a f x eh STR Raa fs
i Seu ‘ N u Ne Moai
Ries Sie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
