Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läsare av Boken om San Michele skola återfinna flera gamla
bekanta här, alla i sina samma utslitna kläder, ty de ha inga
andra att taga på sig. Min vän Archangelo Fusco, gatsoparen
i Quartier Montparnasse, med rosen bakom örat, familjen
Salvatore i Impasse Roussel, Don Gaetano, den gamle
positivspelaren med sin blåfrusna apa, Monsieur Alfredo med
manuskriptet till sin sista femaktstragedi under armen, äro alla här.
Även Soeur Philomène, den blida nunnan i Salle St. Claire,
lever och dör i denna bok. Samma trasiga gamla munkar och
präster bära genom Napolis kolerasmittade fattiggränder sina
respektiva skyddshelgon och Madonnor alla smågrälande
sinsemellan. Samma strålande sol glänser över Golfo di Napoli,
ur dess skimrande böljor stiger samma förtrollande ö där
samma vänliga människor hälsa läsaren välkommen. Till och
med hundarna i denna bok vifta på svansarna åt sina gamla
bekanta frän Boken om San Michele. Min älsklingshund
Tappio i kapitlet "När Tappio kom bort" var farfarsfar till den
Tappio som låg halvsovande i solskenet i San Micheles pergola
medan Billy, den försupne babianen, plockade lopporna ur hans
vita päls med blixtsnabba fingrar — den enda sport som var
tillåten i San Michele. Billys egen stamtavla år höljd i dunkel,
jag håller dock fortfarande fast vid min åsikt att han
härstammade på sidolinjen från Den Onde själv. Men det kan
fastslås med säkerhet att trähästen jag gav i julklapp till John,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
