Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leksaker. Från Paris’ horisont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Paris vaknar det nya året vid barnskratt, gryningen av
dess första dag skimrar i rosig fröjd på små runda barnkinder,
och i tindrande barnögons ljus går ridån upp över leksakernas
feerivärld.
Denna leksakernas värld är en trogen miniatyrbild av vår
egen, den är stadd i ständig utveckling liksom vår, kampen
för tillvaron skönjes även där; typer stå upp och försvinna
liksom hos oss, de starkare och mera lyckade individerna
fortleva, trotsande tiden, medan de klenare och mera
styvmoderligt utrustade undanträngas och dö ut. Till de förra hör till
exempel dockan, vars karaktärstyp seklerna visserligen kunnat
modifiera, men vars idé är evig, vars själ fortlever av gudarnas
oförgängliga ungdom — dockan är tusentals år gammal, man
har hittat henne i små romares gravar, och kommande släktens
arkeologer skola finna henne bland lämningarna av vår kultur.
Barnen i Pompeji och Herculanum hoppade genom tunnband
alldeles som du och jag gjorde, då vi voro små. Och vem vet,
om ej gunghästen, på vilken vi redo som pojkar, stammar i
rätt nedstigande led från den där tagelprydda stridshästen, i
vars träflank gossarna på Frans I:s tid spände hälarna.
Trumman är likaså oåtkomlig för tidens växlingar, genom sekler
slår den juldags- och nyårsdagsrevelj i barnkamrarna till
tennsoldaternas batalj, och den skall slå ännu, så länge det finns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
