- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
43

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leksaker. Från Paris’ horisont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

idealets urbild än Louvrens och Bon Marchés dyrbara
dockskönheter, som stå på högsta trappsteget av kulturens förfining.
Vi stora ha förlorat förmågan att döma häröver, då vi
förlorade vårt barnasinne, men vår lärare i detta som i mycket
annat är den lille parveln, som kravlar omkring på golvet. Lägg
en kokett lyxdocka vid sidan av den enkla pappdockan, som
ännu ej ens fått mänsklig form, och den lille sträcker oftast
armarna efter den senare. Det låter som en paradox, men dessa
enkla billighetsleksaker äro favoriterna även hos rike mans
barn, det vill säga så länge de äro verkliga barn och äro
omedvetna om guldets betydelse. Sedan, när de fått kunskap härom,
drivas de snart ut ur barnasinnets Eden, då öppnas deras ögon
för fattigdockans nakenhet, och vad jag ovan sagt gäller ej mer.

Men de "politiska strömningarna", vart ha de tagit vägen?

Undan från politikens stridsfrågor och oro ha tankarna flytt
till den fattiga dockans vindskammaridyll. Jag har sökt teckna
henne så, som hon ofta, ofta uppenbarat sig för mig, jag har
lyft på den oförtjänta glömskans slöja, som döljer hennes
undangömda tillvaro, där hon lever för att bringa glädje åt
dem, som världen fostrar upp till sorg. Jag har gjort det som
en tacksamhetsgärd för den rena glädje, hon förunnat även
mig, fast jag är för gammal att leka med dockor.

Men gudskelov, att jag ej är för gammal att se på.

Dockan, hon är ej gammal hon, och hon blir det ej heller
— hon åldras ej, hon dör ung liksom hjälten, älskad av gudarna.
Hon dör ung, och redan några veckor efter nyåret har hon
gått till de underliga Elyseiska fält, där vad som lever kvar
av alla sönderslagna leksaker sover under skuggan av vissnade
julgranar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free