- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
48

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur Alfredo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att mr Alfredo nästan uteslutande spelade med drottningen
och kungen; hästen, tornet och löparen anlitade han mera
ogärna, och bönderna tycktes han alldeles vilja undvika; jag
hade ej sett någon spela på det viset, och ofta nog behövde
jag anlita hela min skarpsinnighet för att förlora.

Samtalet rörde sig kring litteratur och framför allt teater.
Mr Alfredo ställde mycket stora fordringar på den dramatiska
konsten, och han gillade ej någon annan riktning än den
tragiska. Han var ytterst svår att tillfredsställa i avseende på
författare. Jag svärmade den tiden för Victor Hugo, men mr
Alfredo ansåg honom alltför vek. Racine och Corneille skattade
han högre; dock trodde jag mig förstå, att han ej fann nog
handling och dramatiskt liv hos dem.

Komedien föraktade han, och han vägrade bestämt att
betrakta en Scribe, Augier, Labiche eller Dumas som
dramatiska storheter. — Man behövde blott nämna Offenbach’s eller
Lecocq’s namn, för att den eljest så fredlige mr Alfredo skulle
falla i fullkomligt raseri; han talade då italienska, vilket jag
aldrig hörde honom göra annat än då han blev ytterst ivrig,
och han kallade dem birbanti och avvelenatori[1] — de hade
genom sin musik spritt det gift, som dödat en hel generations
smak, menade han, och de buro skulden till tragediens förfall
i våra dagar.

Han hade väl reda på allt, som rörde Paristeatrarna, och
tycktes ofta gå dit själv — jag hade ett par gånger slagit fram,
att vi skulle gå tillsammans någon kväll, men hade märkt, att
mr Alfredo ej låtsade förstå min önskan.

Så fort vi slutat vårt andra parti, tog mr Alfredo upp fyra
sous ur ett litet papper, vinkade på värden och begärde få veta,


[1] Rövare och giftblandare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free