Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Monsieur Alfredo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Soeur Philomène styrde så till, att han fick ligga i ett
enskilt rum. Yrseln fortsatte hela den dagen och natten, men
frampå morgonen blev han redig och kände igen mig. Han
ville då ovillkorligen genast hem till sig igen, men han blev
en smula lugnare, då han fick veta, att han var i ett enskilt
rum och hade intet med det övriga sjukhuset att skaffa. Efter
någon tvekan frågade han, vad han hade att betala, och jag
svarade honom, att jag ej trodde, att sjukhuset kunde taga
emot pengar, då Société des Auteurs Dramatiques hade friplats,
och jag undrade, om det gick an att säga nej, då alla visste,
vem han var. Soeur Philomène, som stod bakom hans
huvudgärd, höjde hotande pekfingret åt min lilla nödlögn, men jag
såg nog på hennes ögon, att hon förlät mig. Jag hade rört vid
den stackars gamle författarens ömmaste sträng, med ivrigt
intresse lät han mig flera gånger upprepa det där om Société
des Auteurs Dramatiques, och det spred sig ett matt leende
av belåtenhet över hans infallna ansikte, när jag lyckats få
honom riktigt övertygad. Han var sen dess nöjd och till freds
med allting, och själv märkte han ej, huru krafterna sjönko dag
för dag. Enligt hans önskan hade han fått ett litet bord med
skrivmaterialier bredvid sängen, men han hade ännu ej försökt
skriva något.
Natten hade varit sämre än vanligt, och jag såg vid
morgonronden, att Soeur Philomène hade hängt upp ett litet krucifix
över hans huvudgärd. Han hade legat alldeles tyst hela dagen;
blott en gång, då han fått sin buljong, hade han frågat om
namnet på det snabbast dödande giftet, och Soeur Philomène
hade trott, att det var blåsyra.
Vid kvällsvarden var han mer feberaktig, och blicken
började bli orolig. Han bad mig sitta ned, och under tysthetslöfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
