- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
63

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket lycklig ut: "vedete, Signor dottore", sade han då, "n’è
vero che sta meglio stasera?
"[1]

Han fick ut sin veckoavlöning varje lördag, och då kom
han alltid triumferande hem med en liten leksak åt sin son,
och både far och mor lågo då på knä framför bädden för att
se, vad Petruccio tyckte om den. Petruccio tyckte tyvärr om
nästan ingenting, han tog leksaken i sin hand, men det var
också allt. Petruccios ansikte var gammalt och vissnat, och
hans allvarliga trötta ögon voro ej ett barns ögon. Jag hade
aldrig sett honom gråta eller klaga, men jag hade heller aldrig
sett honom le mer än en gång, då han fick en stor luden häst,
en häst, som räckte ut tungan, när man vände honom upp och
ned. Men det var inte alla dagar en sådan häst stod att skaffa.

Petruccio var fyra år, men han kunde ej tala. Han kunde
ligga timme efter timme alldeles orörlig och tyst, men han
sov ej, hans stora ögon stodo vidöppna, och det var som såge
han långt bortom det trånga rummets väggar — "sta sempre
in pensiero
,[2] sade Salvatore.

Petruccio ansågs förstå allting, som sades kring honom, och
där företogs intet av vikt inom den lilla familjen, utan att
man först sökt utforska Petruccios uppfattning av saken, och
hade någon i den lille själlöses anletsdrag trott sig läsa ett
ogillande, så förföll med ens hela frågan, och det befanns
sedan, att det nästan alltid varit Petruccio, som haft rätt.

Om söndagarna satt Salvatore därhemma, och som oftast
voro där då några andra helgdagsklädda arbetare på besök, och
med lågmälda stämmor satt man och resonerade om
arbetsförtjänsten, om underrättelser från "il paese" och ibland


[1] Inte sant han är bättre i kväll?
[2] Han ligger alltid och tänker för sig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free