Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom det. Jag tyckte, jag också, att det var bäst, att han
satt kvar där ute, till dess huvudet hunnit klarna på honom
en smula, om just ej för Petruccios skull så för att skona
hustrun, och det var för resten ej första gången jag var
Salvatores förtrogne i en dylik svår situation. Den, som sett de
fattiges liv på nära håll, kan ej vara sträng mot en arbetare, som,
efter att ha strävat tolv timmar om dagen hela veckan, får litet
vin i huvudet någon gång. Det är ett sorgligt faktum, men vi
måste döma det milt, ty vi få ej glömma, att samhället ej ännu
erbjudit dessa stackars människor någon som helst annan
förströelse.
Jag tillrådde därför min vän Salvatore att sitta kvar där ute,
tills jag kom tillbaka, och jag gick ensam in. Där inne satt
hustrun med sitt sorgebarn i famnen, och borta från lådan
hördes de sovande småflickornas jämna andedräkt. Petruccio
ansågs känna igen mig mycket väl och även tycka om mig,
ehuru han aldrig givit det till känna på något vis, lika litet
som, för så vitt jag kunnat förstå, någon som helst annan
förnimmelse någonsin avspeglats på hans ansikte. Modersögat, så
klarsynt i allt, såg dock ej, att det fanns ingen själ i barnets
tomma blick, modersörat, så känsligt för varje den lilles
andedrag, hörde dock ej, att de förvirrade ljud, som någon gång
gingo över hans läppar, aldrig skulle kunna formas till mänskligt
språk. Petruccio hade ju varit sjuk sedan födseln, hans kropp
var förkrympt, och där bodde inga tankar under barnets
skrynklade, fårade panna. Jag förmådde tyvärr intet göra för
honom, allt, vad jag kunde önska, var, att den vanlottade lille
snart skulle få dö. Och det såg ut som om hans befrielse var
nära. Att Petruccio var sämre sedan någon tid hade både
modern och jag förstått, och i kväll var han så maktlös, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
