Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petruccio blev allt sämre, och modern vek ej mera från
hans sida. Och det var en knapp månad efter att hon förlorat
sin plats, som Salvatores olycka inträffade; han föll ned från
en murarställning och bröt av sig benet. Han fördes på
Lariboisière-sjukhuset, och bolaget, där han arbetat, utbetalade
femtio centimer om dagen till hans familj — vilket ej var deras
skyldighet att göra, så att Salvatores hustru hade att vara
mycket tacksam därför. Varje torsdag — visitdagen på
sjukhuset — var hon där uppe hos honom en stund, och jag såg
honom också ett par gånger. Dagarna gingo och nöden blev
allt större där inne hos Petruccios mor. Porslinshunden stod
nu ensam kvar på madonnans hylla, och det dröjde ej länge,
förrän helgdagskläderna gingo samma väg som nipperna bort
på pantlånekontoret. Petruccio skulle ha buljong och mjölk var
dag och han fick det; småflickorna fingo också äta sig
någorlunda mätta, tror jag, men vad modern själv levde av, vet
jag ej.
Att få Petruccio till barnsjukhuset, där han skulle haft det
mycket bättre, hade jag ju försökt många gånger, men som
vanligt hade all min övertalningsförmåga intet kunnat uträtta;
de fattiga släppa som bekant nästan aldrig från sig sina sjuka
barn. Den lägre borgarklassen och de burgna hantverkarna ha
lärt sig inse värdet av sjukhusen, men de riktigt fattiga
mödrarna, vilkas kultur är mycket låg, vika ej från sina sjuka
barns sida — undantagen från denna regel äro ytterst sällsynta.
Och så kom den femtonde, den fruktade dagen, då
hyreskvartalet skall betalas, då arbetaren släpar madrassen till
pantlånekontoret och hustrun drar av sig ringen, som för hennes
klass betyder långt mer än för vår; den ångestfulla dagen, då
otaliga bönfallande stå med sänkta huvuden inför sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
