- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
71

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien i Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag var så upprörd, att jag icke har något minne av, huru
jag kom ut därifrån. När jag kom hem till mig, var det
redan sent, men jag sov ej en blund den natten; och än i dag
tänker jag med undran på den vakna dröm, som då fyllde mig
med en onämnbar bävan. Jag drömde, att jag dömt en
människa till döden.

Då jag kom dit bort frampå förmiddagen, hade slaget redan
träffat mig, jag visste vad som hade hänt, fastän ingen
människa sagt mig det. Alla Impasse Roussels invånare voro
församlade framför porten i ivrigt samspråk: "Sapete, Signor
dottore?
"[1] ropade de så fort de fingo se mig.

"Ja, jag vet", svarade jag och gick skyndsamt till
Salvatores. Jag lutade mig ned över Petruccio och låtsade
undersöka hans bröst, men andlös lyssnade jag till varje ord hustrun
berättade mig.

Värden hade kommit dit ned sent i går kväll, sade hon.
Lilla flickan hade sprungit och gömt sig, då han steg in i
rummet, men Concetta hade stannat kvar bakom moderns stol,
och då han frågade, varför de voro så rädda för honom,
hade Concetta svarat, därför att han var så elak emot mamma.
Han hade suttit där på bänken en lång stund utan att säga ett
ord, men han såg ej ond ut, tyckte Salvatores hustru. Till
slut hade han sagt åt henne, att hon ej behövde vara ängslig
för hyran, hon kunde få vänta med betalningen till nästa gång.
Och när han gick, hade han lagt ett femfrancsstycke på bordet
för att köpa något åt Petruccio. Utanför dörren hade han
mött Archangelo Fusco, som just höll på att lassa sin säng
på en dragkärra för att ge sig i väg, och han hade även sagt
åt gatsoparen, att han kunde få bo kvar. Han hade frågat


[1] Vet doktorn av det?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free