Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mont Blanc. Bergens konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men så kom självbevarelseinstinkten och ruskade på mig,
och yrvaken satte jag mig upp i likkistan och såg mig
omkring. Min ene vägvisare kröp nu också fram ur sin svepning,
och med isyxan sprängde vi kistlocket, som redan var
påskruvat över den tredje kamraten. Och med stor överraskning
upptäckte vi, att vi inte voro döda alls. Vi sutto inspärrade i
en underjordisk fängelsehåla i avvaktan på vår dom, men vi
voro ense om, att det var i de livdömdas cell vi sutto.
Dagsljuset föll in genom en smal glugg högt över våra huvuden,
och alldeles bredvid oss gapade en djup håla — det såg ut
som i Mamertinska fängelset i Rom. Vi hade tid att fundera
på ett och annat. Klaga tjänade till ingenting, protestera inte
heller, vi bara önskade, att rättegångsformaliteterna ej skulle
draga för långt ut på tiden.
Då och då tittade ett vitt troll in genom fängelsegluggen
och krafsade hånskrattande ned en hop snö över oss, och så
trampade det i väg över våra huvuden. "Ären I ännu jordens
behärskare. I ynkliga små människo-mikrober!" dundrade de,
så att det brakade i valvet. — Vi beto ihop tänderna och sade
ingenting. Till slut blev jag arg och ropade till trollet, att
mikrob kunde hon vara själv, den gamla ugglan — jag tittade
på mina bägge olyckskamrater, och vi gjorde alla tre ett slags
grimas, som skulle föreställa, att vi tyckte att skämtet var
mycket roligt, men skrattmusklerna hade stelnat i våra
blåbleka ansikten.
Men trollet kände sig svarslöst i alla fall; och jag tog mod
till mig och sade, att inte var det värt att vara så morsk, ty
det fanns någonting, som var högre än själva Mont Blanc, och
jag pekade upp till en stjärna, som just i detsamma blickade
ned på oss stackare genom fängelsegluggens grå dimgaller. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
