- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
100

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IO 6 MENAGERI

hörnet, där det fega djuret sitter hopkrupet, tör att få det att
resa på sig; och åskådarna äro ense om, att hyenan med sin
sluttande, krypande rygg och sina oroliga ögon ger en trogen
bild av lömskhet och feghet. De flesta av dem ha aldrig sett
en hyena förr, men de ha sett krypande ryggar och oroliga
ögon. Ej ens de döda lämnar hyenan i fred, berättar negern,
och med vämjelse vända sig människorna bort från det
skuldbelastade djuret.

Här ser du en Isbjörn; hans namn står med stor stil på
affischen, och han förtjänar det, tv hans lidande är kanhända
större än någon annans. Isbjörnen är ett farligt rovdjur, även
han; han fångar litet fisk åt sig själv där uppe i nordlanden,
där människorna hålla på att utrota valdj urssläktet med
dynamit. Djurets förfärliga tortyr behöver ingen förklaring — låt
oss gå vidare.

I buren bredvid den flämtande isbjörnen bo en liten
markatta från Sydafrika och en kanin.

Den lilla markattan har tröttnat på den evinnerliga
klättringen upp och ned för burens galler, och gungan, som dinglar
över hennes huvud, roar henne ej mer. Sorgsen sitter hon på
sitt halmströdda fängelsegolv, i ena handen håller hon en
halv-torkad morot, som hon än en gång vänder på alla kanter för
att se, om den ser lika oaptitlig ut överallt, och med den andra
kliar hon melankoliskt kaninen på ryggen. Då och då blir hon
en smula intresserad, släpper moroten och undersöker
uppmärksamt med bägge händerna någon misstänkt fläck på
olyckskamratens ruggiga rygg, rycker upp ett par hårstrån och synar
dem noga. Men så blir hon trött på kaninen också, och då vet
hon inte alls, vad hon skall taga sig till; hon ser sig kring i
halmen, men där finns ingenting mer än moroten, hon ser runt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free