Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Menageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MENAGERI 109
nimmer han, hur en stigande sympati blandar sig i hans
med-lidsamma löje, ju mer han lär känna dem, de bägge urmodiga
typerna, både Don Quijotes allvarliga hjältefigur, som glömt sig
kvar långt sen riddarepopéen gått att vila i medeltidsmystikens
dunkel, och den andre, gengångaren från den svinnande
djurvärlden, över vars ludna människoansikte ren faller gryningen
av den första människans skapelsedag.
Den här babianen synes dig måhända mycket ful, men vi
veta, att begreppet om kroppslig fägring är fullkomligt
individuellt, och det är sannolikt, att babianen å sin sida tycker att
vi äro mycket fula. Du kan ej undgå att draga på munnen
ibland, när du står och ser på honom, men skratta åtminstone
ej så han ser det, ty liksom alla apor blir han bedrövad och ond,
om han märker, att man skrattar honom i ansiktet. Den gamle
babianen är djupt olycklig, ty som han har bättre huvud än
de andra djuren här i menageriet, så är också hans förmåga
att lida långt större — vi veta ju att smärtan är en intellektuell
funktion. Han fattar ensam det hopplösa i sin situation, och hans
rastlösa tankeverksamhet förvägrar honom den relativa glömska,
som resignationen ger åt många av hans olyckskamrater.
Men till gengäld äger han dock en egenskap, som de andra
djuren sakna, och det är denna egenskap, som räddar honom
från att falla i hypokondri — det är humorn. Att apan är en
stor humorist, vet var och en, som varit i tillfälle att observera
en större mängd apor tillsammans, till exempel i aphuset i
Londons Zoological Gardens. Dock lever denna humor även
kvar hos den i ensam cell sittande stackars apan; och ibland,
när jag länge stått och sett på den här gamle babianens
minspel, har jag ofrivilligt kommit att fråga mig själv, om han
ej sitter där och driver smått med mig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
