- Project Runeberg -  En gammal bok om människor och djur /
115

(1931) [MARC] Author: Axel Munthe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zoologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot sommarmorgonens blånande fond. Där utanför ljusnade
det alltmer, och havets blanka yta började glänsa. Så kom en
solstråle dansande och lyste mig rätt i ögonen, och då sprang
jag upp och hälsade på golfen. Jag hade ingenting alls att göra
hela dagen, men den stackars åsnan skulle egentligen tjänstgöra
hela förmiddagen uppe i Casamicciola. Men där uppstod en
sådan sympati mellan oss, att jag skaffade henne en vikarie,
och så drevo vi sorglösa kring hela dagen i ända som riktiga
vagabonder, varthelst kosan bar. Ibland var det jag, som gick
först, och åsnan vandrade beskedligt i hälarna på mig, ibland
hade hon någon bestämd idé, och då följde jag naturligtvis
med henne. Jag studerade hela tiden med uppmärksamhet den
intressanta karaktär, jag så oförmodat kommit i beröring med;
och på länge hade jag ej trivts så väl i någons sällskap. Mycket
skulle jag kunna orda härom, men som dessa psykologiska
spörsmål äro för allvarliga för en stor del av mina läsare, tror
jag mig böra stanna här.

Och fåglarna, vem kan någonsin tröttna på deras sällskap?
Timme efter timme kan jag sitta på en mossig tuva och
uppmärksamt höra på, vad en liten älsklig fågel har att säga —
jag som aldrig kan hålla tankarna samlade när någon
människa håller tal!

Men har du märkt, vad en liten fågel är vacker att se på,
medan han sjunger sin visa eller ropar sin lockton och då och
då böjer på sitt lilla graciösa huvud, liksom lyssnade han om
någon skall svara där borta i skogen? Och om sensommaren,
då fågelmamma skall lära sina barn att tala — tro ej det är
blott instinkt, de få taga lektioner även de i att lära sitt
sjungande språk —, har du hört på de där övningarna, då mamman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:45:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gammalbok/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free