Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ENDAST FÖR DJURVÄNNER
ut från sin vapensköld, liksom den frigjorda galärslaven söker
plåna ut märket efter järnkedjan, som omslöt hans fot.
Människans rättighet till att döda djuren är begränsad till
hennes rättighet till försvar och till hennes rättighet till existens
— den förra kan endast i undantagsfall åberopas i våra länder,
den senare kan ej åberopas av vår klass. Sympati utöver
mänsklighetens gräns, det vill säga mildhet mot djuren, är som bekant
en av de sista moraliska egenskaper, som människan förvärvat
sig. Denna egenskap saknas nästan fullständigt hos de lägst
stående människoraserna, och graden av dess utveckling
betecknar den väg, individen tillryggalagt från sitt vilda
urtillstånd. En människa, som finner nöje i att plåga och döda
djuren, är därför att betrakta såsom en övergångstyp mellan vilden
och kulturmänniskan. Han bildar den felande länken i
människoandens utveckling från råhet till förädling.
Jag har ej tid att här meddela mitt förslag till en tidsenlig
jaktstadga — saken är ännu under studium —, jag vill blott tala
om den princip, varpå det hela vilar.
Jag påstår, att det högst betydliga försprång människan tagit
genom utvecklingens stora lag gör, att striden mellan människan
och djuret är alltför ojämn för att vara lojal. Jag påstår att
jakten, sådan den här bedrives, i regeln är en omanlig sport
och en oädel sport.
I en punkt är min nya jaktstadga obeveklig. Barn få under
ingen förevändning jaga på grund av den betydliga utveckling,
jaktpassionen ger åt barnets instinktiva grymhet, och den råa
anstrykning, den ger åt hela dess karaktärsdaning — mildhet
mot underlydande måste man lära som barn, världen lär oss
nog att hårdna till. Barn få ej heller som åskådare deltaga i
jakter, ty människorna bliva så fula, då de förfölja ett flyende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
