Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Endast för djurvänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 ENDAST FÖR DJURVÄNNER
Så tackade jag de små bevingade vännerna för deras sång.
De visste väl, huru gärna jag velat stanna bland dem. Men jag
var ju tvungen att vända hem igen, det kunde ej hjälpas. Jag
berättade dem, att jag egentligen var jägare och att jag måste
vara punktlig på mötesplatsen, där jaktsällskapet skulle samlas
på slaget klockan sex. Jag bad dem att för all del vara
försiktiga, att lyssna noga till ljudet av våra röster och fly på
snabba vingar, så fort de hörde oss nalkas; jag sade dem, att
människorna äro så omusikaliska, att de ej förstå sätta nog
värde på små själfulla sångare, och så onda, att man aldrig vet
vad som kan hända. De muntra ekorrarna, skogens små
röd-skinnade akrobater, bad jag vakta sig att ej knapra för hårt
på sina tallkottar — människorna voro så kalla i hjärtat, att
de svepte in sig i pälsar, gjorda av deras små röda rockar för
att hålla sig varma.
Jag hade också tänkt säga några varningsord till orrarna,
men de voro spårlöst försvunna.
På slaget sex var jag vid skogvaktarbostället; jaktpartiet
satte i väg i bästa humör. Vi strövade kring hela dagen,
knogade miltals med de väldiga jaktväskorna dinglande på ryggen,
gingo ned oss i kärr och moras, klättrade över hundratals
gärdesgårdar, piskade sönder oss i ansiktet mot de täta
busksnårens grenar. Vi skulle alla mötas på kvällen vid jakthyddan,
där supé (med orre) skulle intagas och där, idylliskt nog, även
några damer skulle infinna sig för att hälsa jägarna välkomna
och för att dela rovet. Allteftersom den ene jägaren efter den
andre, uthungrad och vresig, släpande sin bössa efter sig,
ankom till mötesplatsen, tittade de förutvarande på hans tomma
jaktväska. Jag anlände bland de sista och jag märkte genast, att
stämningen var melankolisk. Jag var också i ett dåligt humör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
